Paus

Nyårsafton. Årets sista dag. Dagen då man försöker blicka bakåt, men även framåt. Löften har infriats och brustit. Och inför morgondagen och nästa år, lovar vi på nytt...

J är på lekplatsen och rastar två förväntansfulla barn. Själv är jag förvisad till köket. På egen begäran. Lika bra att börja i tid. Efterrätten är klar, snittarna likaså. So far, so good. Förrätten står gästerna för och jag tänker att jag gott kan unna mig en paus i tystnaden. Bara jag. Datorn. Snatam Kaur. Och en bit överbliven dajmtårta. Ladda kropp och knopp för vad som komma skall. Det ligger en viss oro för huvudrätten. Men om jag bara tar det med ro, ska det nog också gå bra.


GOTT SLUT! OCH GOTT NYTT 2012!

Sådan mor,

...sådan dotter.
Intresset börjar i tid.
Smile! Klick!

Glassprovning

För några veckor sen fick jag veta att jag hade blivit uttagen att buzza om laktosfri gräddglass från Åhus Glass. Mitt i prick! Glassälskaren själv som inte tål laktos till 100%. Perfekt!

Så igår hade vi bjudit hem några vänner för testing. Stora som små. Jag tror faktiskt att det var en bra och blandad panel. Av de tre sorterna var jordgubb absolut mest populär bland barnen, medans chokladen och vaniljen blev vuxenfavoriten.

Hur som helst god. Och alla hittade sin egen favorit

Boltified

Vilken start! Vilket lopp! Snabbare än blixten och Usain Bolt.
Startskott = sonens förvarning; "Mamma, nu kommer sopbilen!" Vilken visade sig vara nästnästgårds...

Jeansen över ben och rumpa (lite svårare att dra på efter all julmat). Fötterna ner i fårskinnspjucksen. Ut genom dörren och ut med tunnan - snabbt utslängd mot gatan. Snabbt in igen för att inte bjuda sopgubben på ett asgarv. VM i påklädning-och-tunnutsättning. Obesegrad vinnare för lång tid framöver. Långt under Usain Bolts 9.58.

Motion kan absolut strykas från dagens lista nu.

Inte utan min sillsallad

Julbordets bästa - mammas hemmagjorda sillsallad. Jag har älskat den som barnsben. Långt innan jag lärde mig äta sill, så åt jag sillsallad i mängder. Hur det nu gick ihop? Insåg jag inte hela dess innehåll?

I år firar mamma jul hos Syster som bor Långt-bort-i-stan. Så då får man själv slänga ihop lite rödbetor, inlagd gurka, kokt potatis, lök, äpple, sill och grädde. Mumsfilibabba för rosa röror. Ingen jul utan min sillsallad!

Slappedagen

Juldagen, är slappedagen. Myskläderna är på och promenaden är gången. Julklappsberget är sorterat och eftermiddagsluren har avnjutits. Julmaten är intagen och Aladdinkartongen påbörjad.

Snart ska tomtebarnen nattas och därefter ska jag njuta av mer choklad och en ny manual. Jo tomten kom även till mig igår och jag måste varit riktigt, riktigt snäll...

All I want for X-mas...

... is you!

Det finns mammor och pappor som inte får fira jul med sina barn idag. Det finns barn som inte får fira jul med sin mamma eller pappa. Saker som många av oss tar förgivet. Att få se sina barns gnistrande och lyckliga ögon. I väntan på tomten. I väntan på klapparna.

Jag är en av dom lyckliga som får fira med min lilla familj. Se barnens otåliga små kroppar, fyllda av förväntan. Se deras glädje när julklappspappret rafsas av paketen.Få sitta och gosa med dom när Kalle Anka visas på teven. Vad behöver jag egentligen mer?

All I want for Christmas, is you.....

En vit jul

Julbestyren är klara. Skinkan är griljerad och sillsalladen fixad. Och julgranen omklädd. Julgranslingan (den med 200 ljus i) bestämde sig tidigare idag för att sluta fungera. Eller glappa, visade sig senare. J åkte iväg och köpte ny och när jag hade klätt av hela granen, började den förbannade slingan lysa, nerslängd på golvet. Men vi beslutade oss för att sätta upp den nya. Done.

Snart är det dags för den traditionella skinkmackan. För den slutgiltiga julstämningen. Sen fattas bara lite vitt på marken. Men snön lyser med sin frånvaro. Tänk om man vaknar och det ser ut så här imorgon?


Bilden är lånad av etsy.com

Bara vara

Höstterminen är förbi och julledigheten har tagit sin början. 17 lediga dagar! Nu ska jag bara ligga på soffan och äta praliner, läsa böcker, spela spel med barnen. Och äta lite praliner till. Gärna klädd i myskläder och raggsockor. Kanske blogga lite och träffa vänner. Men mest ta det lugnt och bara vara. Följa mitt hjärtas röst.

Min söta jul

Julgodiset för året är färdiggjort. Chokladrutor med marshmallows, (eller housemellows som I säger. Förövrigt en favorit i repris från ifjol), Leilas hallon- och chokladtryffel (modifierad utan alkohol) och egenkomponerad Chokladtryffel med päronkonjak. Satan i gatan så god.

Nu ligger läckerbitarna där i kylen. I väntan på att bli uppätna. (som om det skulle bli ett problem i det här hemmet?) Jo man kan ju gå och plocka direkt ur de gamla glassburkarna som ställer upp som emballage. Men det skulle ju vara så mycket trevligare om de fick ligga snyggt upplagda på ett kakfat. Ett sånt som jag inte har, men gärna skulle vilja ha.

Såg det här hos Indiska, det kanske kan passa. Skulle gärna vilja ha ett liknande i tre våningar. Tips? Någon?

Korinter till ögon

I dessa ögonkladdstider skulle det passa bra med ett par andra ögon. Kanske korinter? Eller rent av silverkulor som våra pepparkaksfigurer pyntats med idag? Vad som helst, verkar iallafall se vackrare ut än de vi har bjudit på senaste dagarna. Monsterröda, geggiga eller fläskläppsliknande svulloögonlock. Igår var det min tur. Delat med lillsnäckan som dragits med det länge nu. Jag är helt säker på att mannen min, har sett mig i snyggare skick.

Fjärde advent

När fjärde ljuset brinner vi hämtar julegran
Och alla barnen räknar dan, före dan, före dopparedan

Granen är på plats. Pyntad och grann. Besök hos självaste tomtefar är avklarat och julskyltningsrunda i stora stan likaså. Den mysiga julstämningen börjar infinna sig på riktigt. Nu väntar bara fyra arbetsdagar, sen är hägrar ett långt och välförtjänt jullov.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar
21000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Och glöm inte att köpa årets viktigaste julklapp. För några tior kan du rädda livet på barn i fattiga länder.

Bilden är lånad av UNICEF.

Pippi på handduk

Jag har verkligen fått pippi på kökshanddukar. Tycker att det finns så många fina sådana. Och fina handdukar kan man inte få för mycket av. Igår när jag och I var en snabbtur på Åhléns, i den lilla lilla staden, så hittade jag bland annat små söta ugglor som motiv.

Förutom handdukar med pippi på, så blev det en kofta med Pippi på. Som en tilltänkt julklapp, till lillsnäckan som har pippi på Pippi. Men när vi kom hem var I snabb att dra upp koftan ur påsen för att överräcka den direkt. Att ta tillbaka den och låtsas som att den jublande lilla trollungen inte sett den, ja det var ju inte att tänka på. Så det var en julklapp mindre. Men det, det är en helt annan historia...

Bloggtorka

Det råder total bloggtorka dessa dagar. För såväl skribent som läsare. Det är bråda dagar såhär veckan före jul och folk har helt enkelt annat för sig.

Själv passar jag på att slå in dom sista julklapparna och titta på bla Svenska hjältar. Vilka fantastiska människor det finns, riktiga eldsjälar. Sådana som gör mig full av beundran. Särskilt nioåriga Milla, som samlat in 200.000 kronor till Afrikas svältande barn. Helt fantastiskt! Vilken tjej! Hon kommer bli nåt stort.

Syster Lycklig

Tänk vad lite reafynd kan göra en liten tjej lycklig! Antagligen lika lycklig som när stora tjejer (kvinnor) får frossa i shopping och rea.

Ett paket innehållande rosa kängor och vit mössa med flätor = en väldigt glad tjej. Glad över att se ut som Pippi Långstrump!? På köpet fick vi en dansande Syster Lycklig, som om och om och om och om igen sprang runt och sjöng "Här kommer Pippi Långstrump, tjola-hopp-tjola-hej-tjola-hoppsan-sa...."

Lusse Lelle

"Lusse lelle, lusse lelle
Elva nätter före jul."

Elva dagar kvar. Puh. Det är mycket som ska hinnas nu när den riktiga nedräkningen börjat. Julkort som ska skrivas, klappar som ska slås in, godis som ska frossas, önskelista som ska skrivas. Fast önskelista är kanske ingen idé i år? Av materiella ting önskar jag mig bara dyra saker. Och jag vet inte riktigt hur tomtens budget ser ut 2011? Om likviditeten är samma som de grekiska statsfinanserna, så bör man nog inte hoppas på alltför mycket.

Helylle

Det finns dagar ibland, som bara känns så helylliga. Dagar som idag. Som när jag lufsar omkring i ullstrumporna som chefen stickat. Som när jag köpt ekologiska ägg direkt från hönsgården. Och som när jag står vid spisen i flera timmar för att brassa till hemmagjorda hamburgare (har aldrig sett min dotter äta så mycket i köttväg), köttbullar med senap och köttbullar med kanel. Knappast vackra och fagra. Ej heller runda eller magra. Men det vet ju alla, att en skvätt grädde i maten piffar till det lite extra.

Men känslan av helylle, den finns där. Hur äkta det känns med hemmagjort eller hemmavärpt. Att värna om det lokala. Fast att sätta köttbullar i rullning under så lång tid, det drar till sig tröttheten. Och för en gång skull tänker jag råda bot på det genom att lägga mig i tid. Det vill säga före klockan tio...

Sockertoppad

Årets trevligaste julhygge, en sockerchock för både kropp och själ. En älskad och mycket uppskattad tradition med föräldragruppen. Ebleskiver, gottebord och julig dricka. Och ett trevligt sällskap därtill. Sockerintaget är högt en dag som denna och jag lär väl skaka av sötmaabstinens imorgon. Men det är det värt, för utan julhygge hos våra vänner känns inte julen som en riktig jul.

Tredje advent

När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr.
Och mamma bakar kakor
och har ett fasligt styr.

Nog har det bakats alltid. Igår rullades den hemmagjorda degen ut och den ena väggen efter den andra sågades ut. Goodbye Anna´s färdigbakade, hello castle from scratch. En riddarborg av stora mått nådde sitt slut efter fem, sex timmars pilleri. Det är då min son frågar: "Skulle vi inte göra ett pepparkakshus?"

TGIF

Thank God It´s Friday!
En intensiv arbetsvecka har nått sitt slut. Det är verkligen längesen helgen var såhääääär välkommen och efterlängtad. Men. Nu. Är. Den. Här. Finally!
Till för att ladda batterierna, julmysa med mamsen, se Idol-finalen, baka pepparkakshus (jo hemmagjord deg står i kylen. Hur många vuxenpoäng är inte det?) och så julmysa lite till.

Julens dörr står på glänt

Sjutton dagar kvar. Det börjar lacka mot jul. Jo känslan finns där. Kalendrar överallt, ett antal lussebullar i magen, julkorten är färdigframkallade, julklapparna är så gott som färdiginköpta, en plånbok fattigare och imorse - "Ute i är mörkt och kallt..."

Byns sötaste luciatåg gick av stapeln. Med föräldrar som paparazzifotografer. Klick, klick, klick! För att föreviga sina små guldklimpar. Utklädda till pepparkaksgubbar, tomtar, lucior och stjärngosse. Jo en stjärngosse fanns det. Vår son - the one and only. Han värnar gärna om detta utrotningshotade väsen. Dottern däremot, gjorde premiär som lucia. Med bästa recensioner från mamma och pappa såklart.

Som pricken över i:et intogs skolans traditionella julfrukost. Nybakt bröd, skinka, brunkål, ägg och sill. Jo det sitter finemang efter en föreställning i världsklass. Snacka om ett hjärta fullt av värme, kärlek och julkänsla när färden senare begavs mot jobbet. Och en mage full av julmat. Förstås.

Peter den store

Ingen jul är en riktig jul utan Peter. Peter den store. Hans julskiva har snurrat i dvd´n varje december om och om igen sen den släpptes. Det vill säga nio år.
Det var då som jag och mamma satt i Konserthuset och lyssnade, en smula förtrollade. En scen med fylld med kuddar, en Peter och en körtjej. Då okänd, nu mer än känd. Jag minns att tyckte att Sarah (Down Finer) hade en fantastisk röst. Och med två av Sveriges bästa röster, så kan en julkonsert inte bli mer än smashing. Jag ryser fortfarande när jag hör "Jag tror på dig" eller "Decembernatt" (Halleluja).

From igår finns Peter med oss igen. Peter den store. Kungen av kungarna när det gäller julmusik....

Andra advent

När andra ljuset brinner
är snart Lucia här.
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.

Versen vi lyssnar på dagligen och som sonen ska framföra i luciatågandet nästa vecka. Min lilla son, som nyss var minst på förskolan. Helt plötsligt störst!

Huset pryds av egengjorda alster från onsdagens pysselkväll. Dörrkrans, ljusstake, hyacintkon och ännu mera hyacinter.

Lucka nummer tre

Lucka nummer tre bjuder lillsnäckan på ett poppigt rosa lyckotroll. Med piercad navel!? Förvisso söt, men kanske klassad som sexistisk av rödstrumpor?
För övrigt idrott för en otränad mamma. Promenaderna är snart ett minne blott, men kanske räknades morgonens fotboll? Där I sprang runt efter en fotboll och jag satt på bänken och tittade på?

Berit, hon är iallafall i rörelse igen. Som om det vore en grisig efterfest och hon bara måste ta till de sista krafterna hon har. Allt för att vi återigen ska kännas oss rejält blåsta. Och hålla oss inomhus. Porta mig från riktig motion i form av promenader. Det är helt enkelt henne jag ska skylla på.
Fast å andra sidan har det istället blivit tid för en eftermiddagslur. För hela familjen. En taktiknap för att hänga kvar länge på kvällens kommande partaj.

Julfika

Förra årets aktivitetskalender var förvisso väldigt uppskattad. Men i år kör vi en lightversion istället - en styck legokalender och en styck trollkalender. Barnen är minst lika glada över dom och jag känner mindre julstress. Fast många decemberaktiviteter håller vi fast vid ändå, som tex julfika med gänget från gamla förskolan. En tradition. Tredje året i rad.

Lussebullar, clementiner, tomteskum, must, glögg och pepparkakor ett måste till fikan. Årets nykomling - Leilas cupcake. Eller snarare flatcake. Inte så toppiga som hennes, men galet så goda! Nästa gång ska de definitivt bakas med riktiga cupcakeformar.

Att välja rätt

Efter att ha varit hemifrån tre kvällar denna vecka, med sen ankomst, känns det helt ljuvligt att få krypa ner i sessans säng. Hon som inte vill somna "on time", utan fortfarande är vaken när jag kommer hem.

Men att ligga där, näsa mot näsa och ha en barnhand runt sin hals.... Det är helt underbart. Mitt i all stress känner jag frid. Och lycka! Tacksamheten väller över när jag inser hur bra jag har det. Att få ligga kvar och titta på den lilla som efter en stund somnat. Det är nästan som när hon var nyfödd - jag har svårt att sluta titta. Känner mig omättlig. Bara lite till... För att sen smyga in till prinsen och titta på hans vackra ansikte. Våra barn, vilken tur att just dom valde oss!