It´s a shame

För att vara en sån bakverksguru som jag är, så är det en ren synd att jag fortfarande inte skaffat mig den här boken. Framförallt nu när mannen köpt en ny elvisp och allt, så att jag slipper stå och knåda degar med mina bara händer fler gånger.

Måndagmorgon

När klockan ringer lite smått i okristlig tid på måndagar, känner jag bara för att krypa ner ännu mera under täcket. Fortsätta njuta av helgens sötma och ligga-och-dra-sig-i-sängen.

God damn, vad det är skönt mellan lakanen. Gärna med två små gosetroll (och ett stort!) i den smala lilla en-och-sextio-sängen. Två små gosetroll som sovit hela natten i sina egna sängar och tyst tassar in till oss (tidigast klockan sju, om jag får be) och lägger sig tätt intill. Mysfaktor på hög nivå.

Men måndagsmorgonen ser annorlunda ut. Jag trotsar det goa täcket. Smyger upp från min säng. Känner avund för att de andra tre har sin lediga dag tillsammans. De som ska få titta på teve i sängen, åka och fika nånstans eller träffa nån kompis. Tillsammans. Allt i stilla mak.
Jag gillar verkligen mitt nya jobb. Men jag gillar förstås fritiden med min familj ännu mer. Och en tvådagarshelg försvinner bort i ett nafs. Man hinner knappt välkomna den, förrän den är väck. Puts. Väck.

Gissa om jag ser framemot nästa helg? Då en tredagarshelg!

Japanska för nybörjare

Intensivkurs för att lära sig kinesiska. Läses högt!

That´s not right........................Sum Ting Wong
Are you harbouring a fugitive....Hu Yu Hai Ding
See me ASAP............................Kum Hia
Stupid man..............................Dum Fuk
Small horse..............................Tai Ni Po Ni
Did you go to the beach.............Wai Yu So Tan
I bumped the coffee table.........Ai Bang Mai Fa Kin Ni
I think you need a face lift........Cin Tu Fat

Adventstider

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas att fira få advent.

Gårdagskvällens pyssel med att få adventsljusen på plats, lyckades in i det sista. Med förra årets vintervackra (och kalla) advent i mannaminne, fick vi i år snarare smaka på en julskyltning i blåst (som nu uppgraderats till storm) och regn. Men inte värre än att vi dansade traditionsenligt kring granen och därefter trängdes med en mindre skara för att få godispåsar av självaste tomten. Jo, go´ vänner, he is already on the road.

För övrigt en första advent fylld av städning (blir aldrig färdig), ponnyridning, på tok för lite julskyltningsmingel, kaffeglögg (god) med hembakta lussekatter och pepparkakor, skumtomtar och Lindts chokladkulor. Kanske inte den mest stämningsfulla första advent, men ganska mysig ändå.

Loppis

När mörkret är längre än ljuset,
då tar vi spel och pussel fram i huset.

Jag och E tog ett premiärbesök till loppisen. I hopp om att hitta ett fint kakfat eller annat kaktillbehör. Nåt vackert. Istället blev mina farhågor snarare besannade. Mestadels bråte som ingen annan vill ha. E ville hem redan när vi kommit innanför porten. Men efter att ha hittat ett efterlängtat Pippipussel, hängde hon frivilligt med på fortsatt kakfatsjakt. Tyvärr utan resultat. Men skam den som ger sig. Det lär bli fler jakter i bråtmarkerna. Nån gång i framtiden. Men först massor av spelande och pusslande med barnen.

Fredagsmys

Det är nåt visst med fredagkvällar. Bara lyckan över att kunna smita ifrån jobbet en timme tidigare då förskolan är tom på barn. Komma hem och äta hämtpizza och kramas med sina små. Lite chokladpudding på det och sen Idol. Med en känslan av att en hel helg ligger framför våra fötter. Den har precis börjat och vi ska få vara tillsammans alla fyra. Dessutom är det första advent. Med stakar och stjärnor i fönstren. Glögg i glasen och lussebulle i munnen. Och förhoppningsvis lite dans kring granen på söndagens julskyltning.

Thank God It´s Friday!

En midsommarnatts dröm

En mindre evighet till årets trevligaste högtid - Midsommar.
Sju månader kvar till sill, nubbe, jordgubbar och dans kring lövad stång. Dans i sommarklänning. En sväng med dom lurviga, som förvandlats till silk-epils-lena spiror. Gärna i en sån här klänning. En midsommarnatts dröm...


Bilden är lånad av Odd Molly

Taking care

Yoga och meditation igår. Massage och kvällspromenad idag.
Samlar på feelgood och antistresskänslor. Lyckas bra tycker jag och känner mig som en björn, redo att gå ide. Avslappnad och skönt trött. Som pricken över i:et svassar jag runt i mina nya lofsor. Och tänker att, det är inte bara negativt med långa mörka kvällar och kyla.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Kattpensionat

Hela köket är invaderat av katter i olika slag. Sjuttiotvå små gulbruna varelser. Deras årliga ankomst är egentligen alldeles för tidig och jag tror att alla kommer att ha lämnat oss långt innan julen nalkas. Mannen har redan haft mage att börja prata om nästa tillverkning!? Men nån måtta får det vara tycker jag. Jag måste få vila mig först.

Utan hushållsassistent och elvisp med degkrokar. Bara att kavla upp armarna och knåda, knåda och knåda. Det kommer inte bakas en endaste kaka i det här huset, förrän en ny visp med krokar köpts in. Några frågor på det?


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Mätning pågår

Jag mäter och mäter. Millimeterrättvisa.
Det är otroligt svårt att toppa mannen idag. Han, som en timme efter doktorns lunginflammationsdiagnos, får för sig att putsa husets alla fönster!? Och sen lagar kvällsmat. Medans jag åker till Ikea och fikar med sonen. Och trängs med halva Skånes advents-shopping-tokiga-befolkning. En prestation i sig.

Millimeterrättvisa

Var på föreläsning igår. Om jämställdhet. Ganska tidigt insåg jag att statistiken skulle göra mig förbannad.
Visste ni att svenska kvinnor står för 80% av allt arbete som utförs? Inklusive hushållsarbete. Och så undrar man varför kvinnor blir utmattade och går in i väggen.

Fram med linjalen. Här ska mätas. Millimeterrättvisa.

Bland blommor och bin

Under dagens lilla promenad, pratar jag och I om kärlek. Och liberal som min son är, så berättar han att två pojkar kan gifta sig. Eller två flickor. Visst kan dom det, säger jag. Men för att barn ska bli till så måste en pojke vara tillsammans med en flicka. (Jo jag känner till att det finns andra metoder också, men tycker den vanligaste metoden räcker här och nu)

I funderar en stund och säger sen:
Jag ska gifta mig med en flicka. Men inte ännu. För jag har ju inga spermier. Och det måste man ha om det ska bli barn. Annars blir det inga.

Samtalet om blommor och bin behöver vi inte oroa oss för. Killen har redan koll. Tack vare hans upplysta föräldrar. Eller kanske mest för böckerna vi läser för honom.

Kakburkar

Vabbandet börjar nå sitt slut för denna gång. Ännu en barnsjukdom kan "prickas" av från listan. Här är vi effektiva - två gånger vattkoppor och en enkel tredagarsfeber (låt hos slippa en dubbel sådan) inom en månad. Det har bakats nya kakor (vad annars?) och tittats på en hel del film. Oss tjejer emellan.

Inser att det bara är en dryg vecka tills första advent. Och snart drar baket igång på riktigt. Julbaket. Jag som är överförtjust i vackra kakburkar har fått syn på några som gärna får flytta hem till mig. Jag lovar att fylla dom med go´bitar.










Burkarna kommer från PIP Studio, Green Gate och Derriére la porte.

Övermogen

Nöjd över vinterns två nyinköpta jackor. En parkas och en popigare täckkappa. Sådana som mammor i min ålder har (vilken är 36 och inte 35 som jag tycks påstå i vissa sammanhang. Att jag är mammaledig är också en lögn). Ni vet så där lite lagom. Inte tonårsvulgärt och inte heller tantfult. Utan lagom moget. Lagom mammigt och glammigt. Känner att jag lagt ribban rätt. Jackor för kvinnor och småbarnsmammor i 30-40-årsåldern. Mitt i prick. Där jag har min tillhörighet.

Men så häromdagen ser jag en kvinna som är ute och går i "min" popiga täckkappa. Eller en likadan. Likadan jacka, men på en pensionärskropp. Helt plötsligt känner jag mig inte så popig längre. Utan väldigt tantig.... Har jag gått och köpt en tantkappa nu? Eller är det hon som inte inser att hon är lite för gammal för denna? Att detta är en jacka för småbarnsmammor i 30-40-årsåldern? Är det hon som försöker släta ut sin ålderdom med en botoxjacka? Eller har jag gått och blivit övermoget?

Man vet ju själv hur snabbt det går när man köper frukt i affären. Där ligger dom snyggt upplagda, visar sina behag och lockar. Men efter kort tid hemma i kylen blir dom rynkiga och gamla. På nolltid. Tjoff! Var går gränsen egentligen mellan ett skinande blankt och spänstigt äpple, till en rutten skrutt halvvägs att bli äppelmos? Gränsen är hårfin, jag inser det. Här i Mittimellanlandet för kvinnor.

Fast å andra sidan har jag inga problem att åldras. Jag känner mig mer bekväm med mig själv. Är bättre på att prioritera saker och människor jag vill umgås med. Jag är gammal nog att ta mina egna beslut och göra som jag vill. Tänka mindre på vad andra ska tycka. Det är inte så dumt att vara där i Mittimellanlandet ändå. Och skulle jag känna mig tantig, kan jag ju alltid köpa mig en "rockigare" jacka.

Walthers zinkhus

Har länge velat ha ett eget litet hus. Ett litet hus gjort av zink.
Nu när mannen råkade ha sönder min ljuslykta som stod i köksfönstret, finns det väl ett rimligt skäl att köpa ett sådant? Eller rent av få ett, kanske?

Plocka russinen ur kakan

Eller skrapa honungen från mackan. Bordskick och regler när man är sjuk och hängig är inte lika stränga som vanligt. Nån botten i gränslandet finns ju så klart, men huvudsaken är att hon äter. Det får lov att bli lite onyttigare än vanligt.

Febern vill inte ge med sig riktigt. Tycker mig se små rosa prickar/fläckar på hennes hud. Vattkoppor är det inte, men kan det vara tredagarsfeber mån tro?




Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

F

Fars Dag
Febrig lillsnäcka (med en toppnotering på 40,3)
För mycket tårta (jag åt nog halva medans övriga familjen delade på resten)
Förbaskat god tårta (köpt, men ändå)
Frusen bloggmamma (baciller igen, eller?)
Filt-shopping-sugen...

Älskar krypa upp i soffan, invirad i filt. Sommar som höst. Fast mest under kalla vinterhalvåret förstås. Är sugen på en ny gosig filt. Tycker den översta är finast, men tror att den vändbara i mitten är skönast. Mulle mull! Och den nedersta - jag är en sucker for stars.






Bilderna är lånade av Ikea, Boomstore och The Home.

Höstens guld

Förvandlingen är total på fyra veckor. Totally-tree-makeover. Sist vi var i bokskogen var "böckerna" klädda i grön ståtlig prakt. Nu omvandlade till kala träd med enstaka torra bruna löv, dinglandes i grenarna. Fast höstens värmande solstrålar, förvandlar omgivningarna till guld. Höstens guld.
Barnen brydde sig föga om vilken färg det var. Grönt, gult, oranget eller brunt? Who cares, när det vankas fika bland prasslande löv tillsammans med en av sina allra, allra första kompisar. Nä, då finns det så mycket annat att tänka på. Som kakor, lek och bus...





Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Mycket snack och lite hockey

Boken jag läser just nu. Boken, vars titel jag har svårt att ta i min mun. Innehållande fula ord. Men kanske också kloka ord. Sanningen om vår tid. Dvs mycket snack och lite hockey. Hur media vill sälja tips om bästa och perfekta samlivet. Locka och pocka. Fast ingen idag har tid med sådant. Eller orkar inte, för vi har så många måsten.

Vilket får mig att förlänga tänket. Vuxna som träffas på lördagkvällar för att umgås med vänner, men som ständigt har ajfånet i handen och messar med vännerna som inte är där?! Och tar med små dataspel till barnen, som vackert radar upp sig i sofforna. Plinkar som finkar, utan att se på grannen. Låter oss tro att vi är så oerhört sociala och tillgängliga, men finns inte här och nu. Gläds inte åt ögonblicket. Tar inte vara på tillfället som ges.

Vart är vi på väg? Lyssnade till Kattis Ahlströms föredrag igår. Samma tankar. Samma problematik. Hur tekniken stjäl tid av vårt sociala liv. Jag hoppas som hon, att det snart vänder. Att det är nyhetens behag.

Spots and dots

Dotsen på barnen är snart ett minne blott. Helt ofarliga, men små ärr vittnar om deras härskande utbredning för några veckor sen.
Mina spots lever dock kvar. Trots läkarbesök, feldiagnos och salva. För spots är det tydligen, enligt Snyggodoktorn. Något slags aknebesläktat grejs. In my fejs. Inte som "smickrande" tonårshy, utan mer som torr tantahy.

Snyggodoktorn. Tillika barndoktor på bvc. Mannen med det mindre snygga namnet som får nyförlösta mammor att springa till bvc med glädje. Och säkert en smula mer uppklädda och mejkade. Betuttade och förtjusta.
Kanske är det just det som gör honom till Snyggodoktor. Namnet. Man är inställd på att möta en en läkare runt sextio, men snubblar över en plus-minus-fyrtioåring. Det är väl det som kallas positiv överraskning.

Men en legend i byn är han i varje fall. Kvinnor som aldrig träffat honom, vet ändock vem han är. Det pratas i personalrum, på gym och på mammafikor.
Fast lite manlig fägring bland läkarkåren kan väl aldrig skada?

Living the dream

Underbara Clara. Värd sitt namn i guld. Min nya idol. Tjejen som lever sin dröm. Fotograferar, pysslar, bakar, gosar med sin son, bloggar och mer därtill. Sånt som jag älskar att göra och samtidigt får betalt för det. Imponerad och samtidigt lite avis. Fast inte missunnsam. Inte det minsta. Clara får mig tom vilja springa runt på gamla loppisar för att hitta gamla kakburkar, kakfat och annat fint. Jag som alltid tyckt det varit olustigt. Men inte nu. Hon är en stor inspirationskälla. Because she´s living the dream.

Strax tidigt i säng. För en mysstund mellan sköna lakan, senaste Living (med Clara förstås) och ny inspiration.

Säljes till högstbjudande

Jag brukar ha ganska stort tålamod vad det gäller leksaker som låter. Men den här racerbilen som I fick i femårspresent, är mer än vad jag klarar av. Tänk er ett ständigt oväsen av Formel 1 i huset. Whiiiiiiiiiohohom. Whiiiiiiiiiohohom. Whiiiiiiiiiiiiiohohom. Tre sådana, varje gång den blir vidrört.

Säljes därför nu till högtsbjudande. Hörselkåpor eller pling-plong-taxi till dårhuset ingår ej.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Underbara höst

Vilken höst! Jag njuter av dess härliga, färgglada beklädnad. Och dess mystiska och dimmiga ljus som bjuder på fina motljusbilder. Sommaren är förlåten med en sådan här höst. Iallafall som lite plåster på såren.

Vi har haft en riktigt kalashelg. I fredags var finaste vännerna här på middag. Igår åkte jag och barnen in till stan för en dejt med fler vänner på en av temalekplatserna. Solen var med oss hela tiden och jag fyllde på med extra D-vitamin inför den kommande och förhoppningsvis korta vintern. Kvällen bjöd på födelsdagskalas hos svägerskan och tro det eller ej, så är I på spökkalas hos en jämårig kompis. Snacka om kalashelg! En härlig sådan!





Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Den svider....

Det känns som att någon i det här hushållet har väldigt snedvridna uppfattningar om könsroller.

Någon (låt oss kalla vår femåriga son för det) frågar mig om jag får riktiga pengar på mitt jobb. Jag försöker förklara för honom att tanten som äger förskolan lämnar pengar till banken. Sen kan jag ta ut pengarna i en sån där apparat.

Då svarar Någon:
- Man kan inte jobba som fröken.
- Varför inte det?
- Man måste ha ett riktigt jobb. Med datorer och sånt. Sånt som min pappa gör!

Den sved. Tror vi har lite att jobba på framöver...

Många barn blir det

Bildredigering går före allt annat de senaste två kvällarna. Före tvätt, städning, tv-tittande och socialt liv. Det är en del att göra. Har fotograferat samtliga barn på vår förskoleavdelning. Foto som ska vara till en Fars Dags present. Dvs de ska vara framkallade och färdigmonterade på barnens egendesgnade ramar, om exakt en vecka. 36 foto som ska fixas och trixas. Och förhoppningsvis bjuda på mersmak.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Med en känsla av högtid

Tre julklappar från kusinerna ligger på bordet, 2011-glöggen står på diskbänken, kålen håller på att brynas och Kalles jul är på teven...

Man skulle tro det är jul i vårt i hus. Eller iallafall att det nalkas jul inom snar framtid. Men nej. Julklapparna fick vi förskott av syrran i helgen. Den brynta kålen ska vara till kvällens kålpudding. Och Kalles jul - ja tvååringen har fått dille på just den filmen trots att jag tycker att man bara ska se den en gång per år. Och det endast på julafton. Men visst små-pytte-längtar man lite efter julen nu. Eller åtminstone ser framemot advent.

En högtid man gärna kunde hoppat över är Halloween. Utskurna pumpor med ljus i och små utklädda spöken och häxor i förskoleåldern är välkomna att knacka på min dörr. "Bus eller godis?" Sådana små gulligt läskiga varelser roas jag av.
Men dom där STORA. Tonåringar som hasar omkring i gäng (herre gud lyft på fötterna åtminstone). I "bästa" fall har en av fem i skaran en mask över ansiktet, medans dom andra lyckats dra på sig varsin svart collegetröja. I sämsta fall skickar de fram en till dörren för att hota kontra tigga med sin målbrottssvajiga röst och de andra fyra står ut på gatan. Grensle över sina cyklar, och helt osmidigt frågar "Hur mycket fick vi?", innan man hunnit överräcka mutan. För mutor ger vi i detta hem, då maken inte vill riskera att få ägg eller annat skit inkletat på huset.

För några år sen var jag gravid med dess hormonsvängingar. Ett par icke-utklädda-men-än-dock-med-svart-collegetröjor-med-skolemblem ställde sig och sparkade på vår ytterdörr. Blånekande till brottet frågade de om bus eller godis. Gravidhormonerna tog över helt och det utdelades en utskällning istället för godis. Vilket resulterade i hot från de svartklädda om bus. Vilket fick hormonerna snabbt och hotande att fräsa ur sig att "Jag ser vilken skola du går på!"

Efter en igensmälld dörr var maken lite orolig för vad jag hade framkallat. Vilket visade sig ingenting alls. Mer än att jag var tvungen att samla in alla uthoppande gravidhormoner igen och lägga locket på.....


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse