En dagens

 

Minstingen på podiet.

Under dagens catwalk bjuder hon på försmå pippistrumpor,

en sån där kattröja som jag är mindre förtjust i och noppriga tajts.

"Tajts, mamma. Jag vill ha tajts!" Hennes nya dagliga mantra. Tajts.

Dressad och klar säger hon: "Visst e´ ja´ fin?"

Och visst är hon fin, trots att hennes dagens sticker till lite i mina mix-and-match-eyes.

Det gör det. Men hon och hennes bror är det finaste som finns. Alltid!

 

Ikväll är det Pompapremiär.

Och jag ska på partaj och känna, klämma och hålla hårt i plånboken.

(ja herregud, jag ska ju på ett till nästa helg)

Och kanske dra hem ett plagg eller två som kan toka till kombinationerna ännu mera.

Men mest mysa med gamla godingar till mammor. 

Herregud, vad lite vårkänslor kan göra med en

Idag pausar jag från vabbandet och hoppar i jobbuniformen istället.

Penslar på mig några svarta streck lite varstans kring ögonen, duttar på lite rouge

och ser helt plötsligt ut som anständigt folk igen.

Jag kommer på mig själv att jag faktiskt saknar mina kollegor,

efter några dagars frånvaro. Sådana känslor är bra känslor.

Och så får jag vara ute i vårluften i flera timmar.

Känna hur solen tinar upp mitt vinterkylda ansikte.

Känna hur solen gör närmanden. Välkomna sådana.
 

Efter jobbet promenerar jag till gallerian. Med spenderbyxorna på.

Köper ett par jeans som jag bara springer på och som passar på första försöket.

(Hur ofta händer det?)

Råkar dessutom få med mig nya löparkläder

och slukar sen en semla bara för upprätthålla balansen.

Motion-onyttigheter. Plus och minus, liksom.
 

Ja, herregud vad lite vårkänslor kan göra med en....

 

Knyckta kvistar och nytt i soffan

Mitt i allt vintervabbande, försöker jag mig på lite inomhuspiff.

Den stora skillnaden blir förstås att plöja undan alla leksaker, tidningar och allt annat bös som förvånansvärt snabbt samlar sig på alla bord. Och då menar jag ALLA bord.

För i det här boet finns det varken köksbord, matsalsbord, soffbord eller nattduksbord.

Bara avlastningsbord. Av alla dess sorter.

Jag undrar när mitt hem ska se ut som i ett inredningsmagasin? 

Så där fluffigt och ljust. Helt rent, med var sak på sin plats?

Men jag försöker då och då. Det gör jag.

Sätter in knyckta kvistar i en vas och provar förra veckans kuddinköp.

Mannen tycker att det är fullt tillräckligt med kuddar i soffan redan, 

men jag tänker att kuddar kan man väl aldrig få för mycket av?

 Framförallt inte om dom har stjärnor dessutom.....

Skit.Söndag.

Sådär är det ibland.

När den ena vaknar till liv i sjukboet, då är det dags för nästa att krypa dit in.

Nu är det lill´sis tur. Att ta över mina elaka baciller som jag dragit hem.

Och ni kan tro att dom är så mycket elakare mot henne.

 

Och det är grått och jävligt ute.

Och snöigt och blåsigt. Och jävligt.

Och den här helgen har inte varit mycket mer än innesittarhelg.

Men jag och Big Bro ska ståndaktigt ge oss ut. För lite frisk luft.

 

Sen ska jag krydda min tusensköna med lite mer jord och vatten.

Och shoppa sommarkläder till barnen på nätet. För att hålla mig vid gott mod.

Och sen, sen ska jag kanske slutföra mitt måleriprojekt ute i tvättstugan.

En hylla till Big Bro´ där alla hans legoalster ska få plats.

Eller en del av dom iallafall.

 

Om jag orkar, förstås.



Semesterplaner

När man ligger i sängen hinner man tänka en hel del.

Iallafall under de få stunder man är vaken.

Det är då man ligger och tänker på värmen, våren och sommaren.

Och drömmer sig bort och planerar semester.

 

Jag har redan bestämt att vi ska åka till Stockholm i sommar.

Våldgästa våra vänner i Jakan som har så grymt sköna sängar i sitt gästrum

och för att vi alltid har så trevlig med familjen Bladlund.

 

Och så ska vi förstås bo hos lil´sis några dagar.

Låta en hög med kusiner och nästkusiner springa omkring och leka barfota

i det gröna sköna gräset tills klockan är sent efter läggdags.

Låta svågern bada med alla barnen i Mälaren som börjar där tomtgränsen tar slut,.

Bara för att vi från Skuldkusten är så bortklemade med Sveriges vackraste strand.

Och så ska vi fika, på mitt absoluta favoritfik. Alla kategorier.

Jag tror nästan att förra årets fika där, var höjdpunkten under sommarsemestern för min del.

Jag längtar verkligen, verkligen dit.

 

 

Nu ska jag bara berätta för våra nära och kära i huvudstaden att vi kommer.... 

 

Istället för en mysig fredag

Istället för en mysig sportlovsfredag med mina barn och vänner,

får sängen bli min bästa vän.

Nån tradig bacill som satt sina klor i mig.

Vid lunchtid, packar jag in mina barn i bilen och kör till hamburgareplejset 

i nattlinne och mjukisbrallor.

Tackar gudarna för drive-thru och hoppas att förbli anonym.

Henma framför datorn, försöker jag roa mig med halva-priset-erbjudande på Mollan.

Hittar en fin-fin klänning men är för hängig för att slå till.
Så illa är det.

Klänningar, ja. Jag förstår varför treårig små flickor envisas med att ha klänning i tid och otid.
Slippa jeans som sitter åt här och där. Få lufta ben, mage och rumpa, bara sådär.
Jag inser att jag borde ta mindre konflikter på just den fronten.
Och jag inser att jag absolut borde ta efter. Även om jag är en inbiten jeanstjej själv.

Flera klänningar åt folket!

Dumpad

Torsdag morgon.

Veckans sista arbetsdag.

Jag nafsar i mig den sedvanliga gröten och tänker på hur dumpad jag blev igår.

 

I hade en kompis med sig hem från skolan.

DEN kompisen. Han som för tre månader sen bedyrade sin kärlek till mig.

Med smicker och komplimangen.

 

Så igår sitter han där. Spelar Mario Cart med sonen. Och äter banan.

Så kommer han fram till mig med bananskalet. Räcker över det, tittar på mig och säger:

Jag är ihop med en tjej i min klass!

Han säger hennes namn, vilket råga på allt är min gamla "elev".

Det är ju förväl att han hitta nån i sin egen ålder. Det är det.

Jag säger med glimten i ögat: Jag trodde du var förtjust i mig?

Varpå min son i bakgrunden snabbt säger:

Det kan du fetglömma, mamma!!!

 

Ja den kärleken, den kärleken.

Som balsam för själen

 

Det är svårt att erinra sig om sina löften till sig själv,

när treåringen hoppar jämfota av glädje över att få fika på tu man hand med sin mamma.

En hel eftermiddag tillsammans. Bara hon och jag.

Så vi sitter där. Brevid varandra i Mimmas rödklädda soffa. På nåder av storebror.
"Det är okej om ni äter en chokladbulle. Eller en kanelbulle.
Det går bra. Men ni får INTE äta nån tårta eller bakelse."

Så vi mumsar kladdkaka, med grädde och jordgubbar.
Och tänker att det kan väl inte räknas som bakelse, eller hur?
 

Vi kramas och tuggar. Och kramas och mumsar.

Och så skrattar vi hjärtligt åt filmer som jag hittar i min mobil.

Där hon som liten bebis tokdansar i sin bilbarnstol.

Därefter "lär" hon mig att det finns krokdiler och hajar i Thailand.

Och att kisset blir gult, för att man ätit majs (!?)

 

Och jag njuter i fulla drag, fast jag brutit mot hälsolöftet.

Jag är så lycklig över vår stund här och nu.

Då det är hon och jag mot världen.

Och att inget kan stressa oss för stunden.

 

Tänker att, ibland kan det onyttiga vara nyttigt.

Feel-good and happiness är som balsam för själen.



Ny vecka. Nytt liv

Måndag.

Och jag gör som de flesta andra - börjar mitt nya liv.

Jag brukar inte vara en sån som gör det. Men idag, gör jag ett undantag.

Det är ju ändå sportlov och allt. Och då ska det aktiveras. Och motioneras.

Det blir en utmaning det. När fikafantasten goes a little more healthy.

 

Så nu gäller knipövningar och tandtråd. Inte på samma ställe dock.

Gå och lägga mig tid. Och göra beordrade plankövingar.

(Hur jag nu ska lyckas med det när jag har så mycket jag ska göra.)

Låta bli att stoppa in en nattamacka i munnen, precis innan bedtime.

 

Och, BIG NOTE TO MYSELF!

Inte glömma sportbehån när man ska ut och springa!

Vilket jag lyckades med igår, under min slabbiga och slaskiga tredjedelsmil.

Ja jag tycker tredjedelsmil låter lite mer sportigt. Istället för tre komma sex. Kilometer.

 

Idag kör jag det chilla läget. Och leker cirkusartist under yogapasset.

Som tur är lyckades jag krångla mig ur ställningarna.

Alltså, jag gillar yoga. Det gör jag.

Men nån cirkusartist - Det.Är.Jag.Inte!

 

Fridens liljor. Och tulpaner!

 

 

 

Det värmer i hjärtat

Jo jag har fått ännu en.

En fin liten award. Från Nellie.

Det är hon den härliga, som jag träffat via bloggandet.

Och hon, som fått mig att springa mig trött som en gris på en fruhippa.

 Och hon, som kan det här med träning och hälsa.

 

Hon, har även gett mig några frågor som jag ska besvara

 

1. När är du som mest lycklig?

När hela familjen är ledig tillsammans. Och man får kramas. Och fika. Och kramas.

 

2. Hur skulle du beskriva dig själv med tre ord?

Snackig (för det mesta), fikafanatisk och rätt trevlig (om jag får säga det själv).

Och om jag ska plussa till ett fjärde så; fotointresserad.

 

3. Vilket är ditt bästa må-bra-tips?

När jag utövar yoga. Helst utomhus på sommaren.

Känslan efteråt på mattan. När man slappnar av och varje cell i kroppen är fylld med positiv energi.

 

4. Om du bara fick spara ett enda kort du har på din dator (just nu).

Vilket skulle det vara? (visas nedan)

Oerhörd svårt att besvara. Det finns hur många bilder som helst i datorn.

Så många som jag absolut inte vill vara utan.

Men den nedan. Den värmer mitt hjärta lite extra. Det gör den.

 

 

Nu vill jag skicka vidare awarden till fyra andra som jag inte kan få nog av.

(Och det blir svårt att välja, för det är många som gjort mig beroende av deras bloggar)

 

House number 11 - Jenny som skriver om livet på Elvan.

Familjeliv, inredning och fotografering i en härlig blandning.

 

Anna Margareta - hennes underbara språk och tankar går inte av för hackor.

Och så hennes kärlek till klänningar. Mmmmmah!

 

Titta in hos Thess - den senaste bloggen jag blivit förtjust i.

Kakrecept, vardagsliv och vackra bilder. Sånt som jag gillar och går loss på.

 

Helenas enkla vardag - vardagen med det lilla extra bjuder Helena på.

Kan man annat än gilla?

 

Här mina vänner,  är fem frågor som ni gärna får besvara. Om ni har lust.

 

 

1. Vilken är den bästa boken du läst nyligen (förutom dom där Mr Grey-böckerna)?

 

2. Vad gör du helst en ledig dag?

 

3. Vilket rödvin skulle du vilja tipsa om?

 

4. Hur kommer det sig att du började blogga?

 

5. Vilket är ditt bästa efterrättsrecept?

(visa gärna nedan)

 

 

I kung Bores grepp

 

 

Vinter och vabruari.

Kung Bore håller fortfarande oss hårt i sitt grepp.

Vägrar släppa taget.

I onsdags när allt var så sagolikt vackert med rimfrost all over var vintern underbar.

Men idag när det är slask och sjukdomar hos våra vänner som vi skulle mysa hos ikväll

- not that wonderful. At all.

Så ikväll tröstar vi oss med nya cakepops,

(jag tror att jag utvecklade ett nytt beroende förra lördagen)

fläskfilé, überfeta såser och rödvin.

Och tänker titta på karlar som badar i yoghurt.

Samtidigt som vi förklarar för våra barn - Please don´t try this at home!

Torsdagar är rätt härliga ändå

 

Det kunde varit helgdags för mig nu. Det kunde det.

Men imorgon är det knegarefredag och det funkar det med.

För det är nåt särskilt med torsdagkvällar ändå. Man känner liksom att det är på väg.

Det ligger i luften. Och det doftar nåt speciellt ..

En doft av två lediga dagar med hela familjen.

 

Och en torsdag som denna blir ju inte sämre av att lyxa till det med lite hjärtans god efterrätt.

Eller att bli lite uppvaktad av såväl man som son.

Även om denna förskräckliga mamma råkade lägga ifrån sig sonens alster på skolan.

Som han pratat om en hel vecka. (Bad, bad mother...)

 

Som plåster på såren, blev det lite hjärtepyssel hemma oxå.

Söta små hjärtan som man nästan vill rama in.

 

Ja, men jag säger ju det. Torsdagar är rätt härliga ändå.

Dra nåt gammalt över sig

 

 

Det finns saker som man av någon anldening inte gör sig av med.

Saker som nästan glöms bort och bara finns långt borta i perferin.

 

Som min gamla svart blus. Som jag hade min första nyår. Som mamma.

(och om man då vet att jag har en sexårig son som första barn,

så kan man lätt räkna ut hur gammal just den är).

Den har hängt där. Längst inne i ett hörn.

Bortglömd. Och knappt använd.

 

Men nu har jag blåst nytt liv i den gamla trasan.

Och den får hänga med på jobbet då och då.

För att göra vardagen där lite mer flärdig.

För att tillfredställa mitt glitter-och-glamour-behov.

Oh la la!

 

Det känns faktiskt riktigt bra i detta galna konsumtionssamhälle,

att få dra nåt gammalt över sig. Och ändå vara nöjd.

Så nu tar jag min gamla trasa och drar iväg.

För att jiddra om likabehandling, sjukdomar och annat tänkvärt.

 

Om någon undrar?

 

 

Om någon undrar vad jag har sysslat med idag,

(förutom att ha stått i telefonkö till två olika vårdcentraler ang ett elakt och ont öra)

så kan jag avslöja att jag gjort som de flesta andra.

Moffat fastlagsbullar till eftermiddagsfikat. Förstås.

Visst händer det att jag vill gå mot strömmen nån gång då och då,

men inte idag inte. Inte när det är den feta tisdagen, inte.

Då gör jag som alla andra.

 

Fast en räcker för mig.

Och jag tänker att det var kanske lika bra att han jag bor med, fick sin beskärda del på kontoret idag.

Annars hade jag ju fått sitta och sympatiäta en ikväll med honom.

Men vad fasen, det hade väl gått det med.

Det hade det.



På gatan där jag bor

På gatan där jag bor

där lyser ännu solen,

fastän klockan snart är fem.

Jag längtar efter våren, 

fast det dröjer länge än.

På gatan där jag bor.

I huset där jag bor

smyger mamman ut på kvällen 

för att knäcka rätt sin rygg.

Det lyckas ganska hyggligt

och hon blir rak igen.

I huset där jag bor

I sängen där jag är,  

ligger det en liten sessa.

- den finaste jag sett.

Hon har gråtit stora floder,

och hållt om örat med sin hand.

I sängen där jag är.

Istället för en semla

 

Skånska huvudstaden bjuder på mer snö och på bloggfika

med Caroline, Åse, Jennica och Nellie.

På ett ställe som jag aldrig tidigare varit på - hur jag nu lyckats med det?

Och jag blir förtjust at first sight och tänker att detta,

det är minsann Malmös svar på Vetekatten.

Det som jag saknat så mycket sen jag flyttade från den stora, stoooora huvudstaden.

 

Där moffar vi bakverk och sörplar kaffe (fattas bara annat).

Och pratar om svenska skolans betygssystem, arbetslivet, drömmar och kreativitet.

Viktiga saker som ventileras, fem kvinnor emellan.

 

Tänker att det är så himla häftigt att få träffa nya människor på det här sättet.

Och så tänker jag att man borde verkligen fika lite oftare.

Det borde jag verkligen göra.

 

Tack för idag tjejer!

 

Fem, fyra, tre, två, ett...

 

....noll!

Barnen är badade och Mellotacosen uppätna.

Kidsen har fått stanna-uppe-lite-längre-dispens

och cakepopsen står redo på bordet för att landa i de fyra magarna.

Dom som vi redan tjyvsmakat på och utbrustit Ummmmmm! Och Mom-mom-mom på.

Och så ska dansas och skakas rumpa. Precis som Sean Banan.

 

Nu kör vi!

 

 



Lördag utan planer

 

Så skönt att vakna upp och känna att man har en helt planlös lördag.

Att få ta det lite mañana och glömma bort det där med klocka och tider.

Bara få pilla lite navelludd, rå om sina blommor och fundera på nya hemmaprojekt.

Kanske tjuylyssna på kvällens bidrag och slå till på en god fika?

 

Det var länge, länge, längesen vi hade en planlös lördag.

Och ibland kan sådana bara vara så rackarns sköna.

Jag har trots allt världens bästa ungar

Det finns vissa dagar som man kan bli helt tossig på sina barn.
Även om man älskar dom ända till månen och tillbaks.
Men när dom bråkar med varandra. När de bara tjatar om att få spela Ipad.
När de hamnar i trotsfällan. Eller när de bara sätter sig på tvären....

Men ibland har jag bara världens bästa ungar.
Som idag, när dom hjälper mig med städningen istället för att tjata om dataspel stup i kvarten.
 Och när dom bara är så gulliga och hjälpsamma mot varandra att jag smälter inombords.

Eller när jag slår i lilltån så illa att jag måste lägga mig ner på golvet
och har en smärta som får mig att bli smått illamående.
 

Då känner jag hur lil´sis tröstande hand klappar mig på huvudet

och big bro försiktigt tar av strumpan på min fot och hämtar lite kallt vatten.

Sen piper han snabbt ner till våningen under och kommer tillbaka med en Piggelinglass.

Och säger: -Mamma, jag tror det känns bättre med en sån här.

Jag blir alldeles rörd av mina små söta ungar

och innan jag sliter av glasspappret lägger jag glassen på tån för att kyla.

Och ungarna kiknar av skratt över att ha en sån tokig morsa.
 

Sen piper big bro snabbt ner igen och hämtar ytterliggare två glasspinnar.
En till honom själv och en till syrran. Och så ligger vi där i sängen och myser.
 Lil´sis "läser" högt Kommer snart, sa Laban och Labolina för mig.
Och så äter vi glass.

 

Och jag tänker att jag har ta mig tusan världens bästa ungar.
Vär.lde.ns.bä.sta.un.gar!

 

Rosa fredag

Ledig fredag.

Det är trots allt ändå att föredra framför en jobbfredag.

 

Lil´sis är piggare idag. Det är Maratonhoppning i sängen (fast man inte får)

och den bestämda klädviljan är åter på sin plats.

Idag är det rosa klädviljan som knackar på vår dörr. All in.

Jag låter henne hållas och tänker att det syns ändå inte när overallen kommer på.

 

 

Så vi promenerar till shoppingstråket i byn.

Och slåss med alla fredagslediga på Ica.

Köper mandelmassa. För att sen kunna kavla upp ärmarna och ge sig på andra bullar.

Minisemlor, närmare bestämt.

 

Känner plötsligt doften av tillfällig mammaledighet.

Långa promenader, småshopping och bakning med mina frö. Mmmmm...

Oj, vad jag kan sakna det.

 

Mitt hjärta svämmar över

 

Arbetsveckan är till ända.

Det luktar helg och torsdagsmys. Och kanske en sovmorgon om jag har tur.

 

Lil´sis är snuvig och förkyld och har varit hemma med pappa och kurerat sig.

Vi myser ikapp allt vi har förlorat under dagen. Och när hon tittar på mig och säger:

Mamma, jag har saknat dig!, då tror jag att mitt hjärta svämmar över. Fullständigt.

Av lycka och över att få vara förälder.

 

Som sagt, nu är det torsdag och jag tar helg.

Det blir en lugn sådan.

För att sjasa bort baciller. Och bekanta sig med Mr Grey.

 

 

Morgonstund

 

Det har sina fördelar med att börja jobba före tuppen.

Det har det.

 

Ute är det beckmörkt. Bortsett från några yviga flingor som sakta dalar ner från himlen.

Inne är det alldeles tyst, förutom dotterns elaka hostningar från ovanvåningen.

 

Här sitter jag och äter havregrynsgröt med rivet äpple. Förstås.

Njuter av tystnaden och bläddrar smått i Sköna Hem´s senaste.

Småflörtar lite med min vite hingst, som blinkar åt mig i fönstret.

En sån där must-have-häst.

 

Redan innan jag for till Sälen, var jag fast besluten att inte återvända till Skåne igen,

utan en äkta vit Dalahäst.

Kanske inte medveten om att den skulle se ut just såhär. Utan krusiduller.

Men vit skulle den vara. Och vitare än så, blir den väl inte?

 

Så maken och barnen lät sig släpas med in i den ena affären efter den andra.

Ja dom två yngsta, mutade såklart.

Den äldsta var sjysst nog och följa med. För husfridens skull.

 

Jodå, ibland får jag som jag vill.

När man hamnar i klädträsket

Jo, vi har hamnat där nu.

I en situation som vi trodde skulle kunna undvika. Eller hoppa över.

Den som alla föräldrar till, framförallt, småtjejer pratar om.

Och varnar för - Klädträsket....

 

I klädträsket råder morgnar fulla med konflikter om kläder.

Det som var hot förra veckan, är obekvämt och NOT nästa.

Jeans ses som lika eländigt som en tvångströja.

Det är bara tights och klänning. Klänning och tights...

Och det får inte sitta för tajt. Men inte för löst.

Det får inte vara bulligt. Och absolut inte ulligt.

 

Och mamman blir ibland alldeles tossig.

På små söta treåringar som sätter sig på tvären.

Hon dealar och har sig på morgonkvisten.

Beslutar sig för varannan mammornas och varannan treåringarnas.

I hopp om mer vit flagg.

 

Som sagt morgonar i klädträsket, något som storebror förskonat oss från.

Men jag kan tänka mig var det där kommer ifrån - klädträsket.

Fråga min mamma ska ni få se. Ja hon kan säkert skratta åt det nu.

Men då, för trettiofem år sen är jag övertygad att hon bet sig i läppen

och mumlade svordomar tyst för sig själv.

 

Klädträsket ja.

Kanske har med ärftlighet att göra. Vad vet jag?

 

Friden liljor.

 

 

 

 

 

 



Kalashelg

I gotta hangover - oh ohhhh ohhhh,
I´ve been drinking to much - for sure..
Låten som aldrig tar slut.
Låten som sexåringen sjunger om och om igen.
Efter att ha hört den på konstant repeat 
ur de-glada-i-hågen-pågarnas högtalare i Sälen.

Nämnvärt mycket vin eller annan spiritus, blev det verkligen inte av igår.
Inget alls om jag får korrigera.
Men vilken kväll det var.

Svärisarna bjöd på italiensk plockbuffé och jag åt tills jag storknade.

Och när jag precis hämtat andan, kom svärmor in med en kolapaj de mums mums...

Omöjlig att motstå både första och andra rundan.
 

Se satt jag där i soffan klockan åtta plus.

Tittade på Melodifestival och åt Bridgeblandning (panschisvarning, I know),

medans min sjuttiofyraåriga svärfar dansade lite lätt till Yohio´s Breakheart Hotel.

Jovisst, jag skojar inte.

Snacka om generationsskiftet, där gammal blir ung och ung blir gammal.

 

Idag fortsätter kalasandet.

Jag mumsar rester från igår och följer med lil´sis på fyraårskalas.

Chitt-chattar med andra trevliga föräldrar och äter god kaka.

Bara sådär.

 

Jag sa ju att det var kalashelg!

 

 

Istället för en promenad

Istället för en promenad (som jag hoppats på)

kör jag gata upp och gata ner i byn. Fixar presenter till barnkalas,

gå-bort-present och levererar sedan sonen till rätt ställe.

 

 

Därefter frotterar jag och Maja-Gräddnos (dottern) oss bland sjyssta lökar

och klämmer varsin semla.

Eller "äter en Selma", som Maja-Gräddnos säger.

Årets första i vilket fall som.

Oavsett om det är en Selma eller semla vi kränger.

 

Jahapp, det var denna lördagen det.

Som svischade förbi på en nanosekund. Sådär bara.

Nu återstår piff inför middag hos svärföräldrarna kväll.

Och så lite Melodifestival på det förstås.

Glitter och glamour!

 

Hasta mañana amigos!

Paxar största soffan

Så kom den äntligen, fredagskvällen. Den efterlängtade.

Jag har längtat efter den sen vi kom hem i söndagskväll.

Vissa veckor är det så. Längtan efter helg är liksom större.

Så ikväll har jag paxat största soffan.

Bänkat mig framför Skavlan och En pilgrims död.

Med chokladkaka Nonstop i mun och inbäddad i kudd- och täckfluff.

Thank God, it's Friday!

I wish you a good one.