Nä faktiskt inte alls. Jag hade abslout funderat på hur det skulle bli att lämna I själv några timmar på nya förskolan. Tänk om han skulle bli ledsen när jag gick? Be om flera pussar och kramar, för att hålla mig kvar?
En kram fick jag och lillasyster likaså, men sen var det bra med det. Vi gick ut och han satt kvar och pysslade med fröken och en kille, inget vinkande vid fönstret ens en gång som han alltid gjort på gamla stället.
När vi kom tillbaka två timmar senare mötte vi honom på gården, något besviken... "Men mamma, du skulle ju inte komma nuuuuu!" Gott betyg, tänkte jag. Mycket gott betyg. Det visade sig att det gått hur bra som helst eller t o m exemplariskt som en fröknarna uttryckte det. Jag är bara nöjd och tacksam. Jag, om nån, vet att ett bakslag eller två kan komma efter en tid. Men just nu njuter jag bara och är glad över att vi fått en bra start.
Snart vankas det nybakad rabarberpaj. I ska få besök av en tjejkompis och jag av hennes mamma. Det blir fikatime och lek, precis som det ska vara. Tänker att det är inte helt fel med vardagsrutiner igen - fika och trevligt sällskap är aldrig fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar