Halleluja!

Efter en intensiv julafton med isig motorvägsresa i låg hastighet, födelsedagsfirande, massor med god mat, en stundtals Di-Leva-dialektal tomte (rolig och trevlig), uppspelta barn dränkta i julklappar så saktades tempot ner idag.

Uppe före tuppen var mamsen och jag. Gav oss ut i kylan med knastrande snö under kängorna, på väg mot kyrkan. På väg stämningsfull julotta. Om vi hoppat ur sängarna lite tidigare och hoppat i den arktiska munderingen, så hade vi fått en uppiggande promenad genom den vintervackra morgonen i tretton minus. Men latheten satte stopp och vi tog bilen istället. För att spara tid och spara på kroppsvärmen.
Längesen senaste julottebesöket, men ack så stämningsfullt. Julpsalmer och körsång. Tur att de fanns där, kören, för att stötta oss övriga falsettröster. Klockan sju på morgonen är jag allt annat upp uppsjungen och välstämd. Jag tackar proffsen för vacker och stämningsfull skönsång. Och mamma, som väckte mig imorse. Där i kyrkan, får "Stilla natt, heliga natt" en helt annan betydelse. Som kontrast till självaste julafton. Underbart att få uppleva båda. En riktig jul.

Promenad blev det ändå. Med min gamla barndomsvän som också firade jul i våra hemtrakter. Annars är avståndet drygt 70 mil, men vi försöker ses en liten stund just vid denna högtid. Och trots att det är så sällan vi träffas, så känns det ändå som igår. Det är lycka att ha sådana vänner och jag är lycklig som har några sådana.
Tack för att ni finns!