Taxi, var god dröj!

I har levt det ljuva livet som festprisse i dagarna två. Två barnkalas och en spontan inbjudan till Eurovision-Song-Contest-och-grillat-med-vänner.
Jag har levt det ljuva livet som taxidriver. Lämna barn, hämta barn. Köra hela familjen till vännerna och hem igen. Sova lite för att lämna barn och sen tillbaka igen för att hämta.

Men kvällen var rikitgt riktigt trevlig. Inte bara med tanke på Eric´s tredjeplacering och för att Azerbajdzjan`s (kommer aldrig lära mig att stava det landets namn) bidrag faktiskt var bra, utan för att jag uppskattar att få ägna lördagskvällar i goda vänners lag. Det känns alltid lite extra lyxigt att få gå bort och bli bjuden på god mat.

Men vilken oväntad rysare vid omröstningen. Huga! Själv tyckte jag att Ungern skulle få kamma hem segern. Och precis som alla andra svenskar verkar tycka, så gillade jag de irländska hormonstinna och spattiga läppstiftskillarna. Kan man bli annat än glad? Mer glädje och ståluggar åt folket!

Men ordet bakfylla har fått en helt ny betydelse, även om man inte druckit en droppen. Barn som inte går och lägger sig i tid blir en smula mindre trevliga dagen efter. I somnade efter elva och E ja hon dansade och stuffade glatt när vinnarlåten sjöngs. Var kommer denna energi ifrån halvett på natten? Varför har jag inte ens så mycket energi klockan tio på morgonen? Idag är energin som bortblåst och det är mest tannagnisslan. Men som man säger, som man bäddar får man ligga. Och vi bäddade för barnen på tok försent.