Ännu en födelsedag har gått till ända. Dom går fort, liksom tiden däremellan. Nu är hon två år på riktigt. Med allt vad det innebär.
Jag tror hon är riktigt nöjd med sin dag och firad har hon blivit ordentligt. Först med presenter och sång på sängen (jo, vi fick faktiskt väcka henne klockan sju!) och på det rallykörning med sin nya fina dockvagn. Sen till förskolan för välkomstbesök inför hösten. Där firades hon med sång och två hurrarop.
Efter korv-med-bröd-lunch, sömn, fika och en gratis liter jordgubbar från torgmannen, avslutades dagen med hemmapimpad glasstårta.
Mmmmmm.... mem (mer)!, skrek hon. Och mer fick hon - tills det nästan kom glass ur öronen på henne. Eller åtminstone till uppläggningsfatet var länsat.
Nu sover vår lilla tvååring sött i sin säng. Själv funderar jag på vart sjutton har tiden tagit vägen? Hon är ju fortfarande min lilla bebis. Det känns inte alls längesen jag låg där på britsen i förlossningsrummet. Utmattad, men galet lycklig över att få ha en nykläckt kladdig liten bebis på mitt bröst. "Åh vilken liten en", sa jag till barnmorskan. "Liten?" svarade hon. "Jag tror inte att hon är så liten. Jag tror hon väger fyra kilo." Hon hade rätt. 4040g. Men för mig var hon liten och är det än idag.
Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar