Kung på gatan

Drygt tre veckor har passerat sen vi lämnade iväg vår trötta sjuka bil till autodoktorn för snabbt påfrisknande. Iallafall vad vi trodde. Autodoktorn himself blev själv sjuk och har inte kunnat operera. Saknaden är stor. Snälla Audi, kom snart hem igen. Vi saknar dig så!

Under tiden har mannen fått pyssla och greja med billån. Tre olika bilar har gått runt i hushållet under tiden. En del har blivit favoriter i repris.
Igår kom J hem med nya "tjänstebilen" och jag har fått köra på kvällarna två, i detta "SUV-liknande" schabrak. Känner mig nästan lika glamourös som de Vera Velourklädda hemmafruarna längst ner på Skuldkusten. Nästan lika frän då jag sitter högt upp i min SUV och blickar ut över mina medtrafikanter. Nästan..

Bortsett från att Gucciväskan saknas och att SUV´en egentligen är it-företagets lilla skåpbil. Poolbil, för att vara exakt. Jag skrattar hela vägen till Ica och hela vägen hem. Det kittlar nervöst i magen där bilen skramlar över vägarna.
Det luktar MAN lång väg och att en kvinna inte satt sin fot i bilen tidigare är tydligt. Det vilar en minisoptipp nedanför passagerarsätet med urdruckna colaburkar, handskar och lite bortglömda tekniska prylar. På radion dunkar den förinställda rockkanalen och min feminina sida känner sig plötsligt osäker. Det kan erkännas att jag inte känner mig ett dugg kvinnlig alls, trots min kjol, handväska och målade tånaglar. Kanske är det därför jag fnittrar hela vägen dit och hem. Pga av känslan att vara sååå felplacerad. Surrealistiskt.

Men bilen tar mig dit jag ska och slipper iallafall cykla och handla den här gången. Ratten funkar och bromsarna likaså. Fordonet låter som jetmotorigt flygplan. Rock är verkligen inte min grej, men vad fasen jag får känna på hur det är att vara king on the road.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse