och gömt sig. Någonstans i rören lockar det. Eller utanför. Det är ingen som vet. Sen i fredags har delar av byn haft vatten i kranarna till och från. Mest från, om man ska vara ärlig. Ibland sipprar det lite, ibland med lite mer ös, ibland helt finito. Inte en droppe.
Vårt område är det som är hårdast drabbat. Först idag satte kommungubbarna ut några vattenbehållare så att folket kan gå och fylla sina kärl för att sedan vandra hem som kvinnorna i Afrika med krukor på huvudet. Fasen vilken jobb de gör. Kvinnorna i Afrika. Och fasen vad vi i västvärlden tar saker förgivet. Det är först när spiltan är tom, som man saknar kossan.
Att inte veta om man kan gå på toa och spola eller om man har vatten i kranen för att kunna laga mat. Dusch, diskning och tvättning är en lyxvara. Nu i helgen har iallafall alla mina klädinköp gjort sig rättvisa. Det behövs en del kläder när tvättmaskinen strejkar efter halvtimmes körning. Ofärdig förstås. Nyss var det bättre flöde och jag unnade mig en riktig dusch. Jag hoppas att det är slut på kattatvätt och raggartvätt nu. Att livet kan fortsätta utan u-landsproblem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar