Inställd städhelg

Jag vet verkligen inte var helgerna tar vägen. De liksom försvinner lika snabbt som man knäpper med fingrarna. Schvisch! Jag hade bestämt att jag verkligen skulle städa. Men att städa är som att tentaplugga, man bara måste göra allt annat först. Typ ut och promenera och baka. Bli bjuden på middag hos trevliga vänner och sen kosta på sig en sovmorgon på det. Läsa bloggar och sy färdigt kuddar till sonen. Försöka laga jeans men utan resultat.(Hushållets byxor i storlek hundrasexton förbrukas snabbare, än tiden det tar att äta upp en brödlimpa.) Eller kan man ju ge sig ut på en jag-måste-ha-shoppingrunda. Och för bästa resultat så tar man med sig sonen som ps, eftersom han alltid tycker att allt är fint.


Men att försöka sladda förbi Vindåkra för att kolla sjuttiorean i elfte timmen var kanske lite väl förhoppningsfullt. Åtminstone när min stackars ps först fått hänga runt på IKEA med en drös heminredningstokar och lika många vintersportsfånar (inkl mig själv) på Stadium. En lönesöndag dessutom. Sockerhalten och tålamodet var liksom inte på topp (helt förståeligt). Och istället för gå loss på trevliga reafynd (läs fönstershopping om du är gift med mig. Jag skulle bara titta....) resulterade vårt besök där istället i en söndrig glaslykta ute på gården. I all välmening förvisso, men det blev lite tokigt.

Men det där med städningen. Det blir nog inte så mycket mer med, den här helgen. Snart tågar en ny vecka in, med en ny helg på sluttampen. Och då är det kanske dags att kavla upp armarna igen. Men nu håller jag kväll. Sätter mig framför burken och kikar på min lykta som står där intill. Den jag gått och funderat lite på och gett till några vänner. Igår blev en sådan min. Efter att mannen varit på shoppingtur.