Jag och Andreas. Lundstedt

Hello-Mello-time-again! Mellonördarna kommer att befinna sig i soffläge ikväll också. Tjugohundra. Sharp. Loreen är min självklara favorit so far. Men sanningen och säga så tycker jag att Andreas Lundstedt fick åt helskotta för lite röster förra veckan. Och det säger jag inte bara pga av vår tidigare relation. En flyktig sådan. I slutet av nittiotalet. På den tiden då jag bodde i den kungliga Hufvudstaden.

För hans del var jag säkert bara en i mängden. Men jag kommer ihåg honom. Eller allvarligt, jag hade nog förträngt våra möten egentligen. Men blev varse när jag såg honom på burken i lördags. Att gå skilda vägar var helt och hållet mitt beslut. Han var för erfaren och jag hängde helt enkelt inte med i hans rörelser och takter. Men har ni sett hur han rör sig i sina snabba vändningar? Okej jag är inte helt koordinationslös, men hans koreografi är inte att leka med. Så efter två pass med honom på gymmet brevid Norrlandsgatan, så gav jag upp. Sökte mig till nya pass. Där jag kände att jag hanterade tempot desto bättre. Typ step-up eller liknande.