Okänt föremål

Måndagmorgon. Uppe före tuppen. Barn och make fortfarande sovandes. En morgon att bara behöva ta hand om mig själv. I lugn och ro. Utan stress.
Gör det gamla vanliga. Hoppar i gårdagens stuprörsjeans, piffar mig, äter gröt, borstar tänder, går till jobb. Där fixar jag och donar, klär på Barbiedockorna, tar emot barn och pratar med föräldrar, serverar frukost, tar emot fler barn och pratar med ännu fler föräldrar. Sätter mig ner på golvet bland barnen och leker lite. Inser då att det känns konstigt nere vid ena ankeln. Ungefär som om byxorna fastnat. Och det är just vad dom har. Underbyxorna! Gårdagens trosor har helt obemärkt följt med mig till jobbet i mina slimbrallor. Obemärkt! Iallafall för mig!
Vad gör man i ett sånt läge? Jo man svingar såklart sina trosor i luften så att alla får se vilken papphammar man är. Eller gör man som jag, stoppar snabbt ner dom begagnade i byxlomman för att forsla bort dom till handväskan i skåpet. Och hoppas att ingen ser. Samlar mig och vågar berätta trosstory för kollegorna först fyra timmar senare. Och garvar åt eländet.

Jag undrar just om det är fler som garvar. Typ föräldrarna vid middagsbordet, som berättar för sin respektive vad som hängde vid min vänstra ankel imorse...