Min son har senaste tiden frågat mig varför jag är så "vuxlig". Han tycker att jag borde göra mindre vuxliga saker och fler barnsliga. Som att tex bygga lego.
Varför är man så jäkla vuxen och trist? Ja mat på bordet måste man ju ha och hela och rena kläder. Men det där andra runt omkring, är det egentligen så viktigt? Iallafall inte så viktigt att det är så mina barn ska minnas mig. Nu tycker jag förvisso att vi tillbringar väldigt mycket tid med våra barn och på deras nivå, framförallt på helgerna. Åker skridskor, drar ner till stranden, hittar på saker tillsammans. Prioriteringen att renovera och förnya huset är nästintill obefintlig. Och turer till shoppingcentra med hela la familia duggar allt annat än tätt.
Men ändå är jag "vuxlig". Och känner mig tråkvuxen. Det får bli en funderare på det. Och försöka få till fler små barnsliga stunder.
Roligt ord "vuxlig". :) Ja, varför har vi en massa måsten som gör att vi blir så tråkiga, eller har vi det egentligen?!? Det får vi fundera vidare på. :) Kram /Nellie
SvaraRaderaOch jag som har lite större barn får mest klagomål på att jag är töntig/pinsam/barnslig... När är man lagom..?
SvaraRaderaFast att ha barnasinnet kvar är aldig fel. Barnslig låter ju iallafall som att man har roligt :-) Vuxlig låter verkligen astrist. Men jag försöker bättra mig till "lagom".
SvaraRadera