Städrock

Det är förbannad tur att man får lite besök ibland, så att man rycker sig hårt i kragen och städar undan. Som typ när hantverkaren (jopp känner honom privat) ringer och säger att han tänker titta förbi och koppla sladdar och kablar. Jäklar i min låda vad vi får brått att släta över stöket som bor i vårt hem. Jag bara säger det. Jäklar i min låda.

Mannen drar in till datorn och kör igång Spotify för att kicka igång sig. Och mig med för den delen. Vi behöver en musickick in the butt för att öka takten. Där är vi lika. Men sen blir det väldigt olikt. Han som är sju år äldre och levde under en annan tid än jag, han föredrar lite annan musik än jag. Han som tog körkort under tiden jag lärde mig Europas huvudstäder och division i årskurs fem. Han som gillar åttiotal... Med bandnamn som Johnny hatar jazz, Hall & Havre, Frankie går till Hollywood, Köttfärslimpa, m fl - vad är det för namn? Eller favoriterna Toto och Saga, varav det senare är dotterns andranamn (undrar var det kom ifrån?)

Det var tider det tycker mannen. Helt okej tycker jag, men nån städrock är det banne mig inte. Nä det krävs lite mer Shout it out typ, för att få igång mig. Även om killen nedan var söt på sin tid, i igelkottafrisyr och några ton hårgelé. När jag satt och hängde framför "Bagen" på söndagkvällarna. Då mannen min antagligen hängde på soffan, med huvudvärk från kvällen innan.