En helt ovanlig torsdag

En helt ovanlig torsdag är barnen hos farmor och farfar

och jag tar akut komp.

 

Har ett helt hem för mig själv och vet inte när det hände senast.

Jag unnar mig någon extra timme i sängen

innan jag ger mig in i striden mot tvättberget Arne.

Denna giganternas gigant....

Delar tomheten med enbart svenska flickor, sådana som Miss Li och fröken Marklund.

Dom kan sjunga dom och fungerar utmärkt som sällskap.

 Äter smaklös pyttipanna (i brist på annat) framför datorn och frotterar mig i bloggar.

Sen fortsätter jag att utnyttja min tillfälliga frihet
och fortsätter att göra precis som jag vill.
Promenerar ner till stranden klädd som en Michellingubbe.
Och tänker att vinterpromenader kan vara lika ljuvliga som sommarpromenader.
Nästan iallafall.
Ligger ner på mage i den snötäckta sanden som vilken småunge som helst,
och klickar både här och där. Jag vill så mycket, men det blir så lite.

 

 

Lärde mig igår av Anna Clarén att man ska inte vänta på inspirationen,
man ska bara köra på och hitta inspirationen längs vägen.

Så där bara.

En helt ovanlig torsdag.

.