Frukt är inte godis

Alltså jag är inte den som köper tidningar så fort löpsedlarna pryds av

Gå-ner-5-kilo-på-två-veckor-eller-liknande-rubriker.

Eller sätter mig in i GI, LCHF, A-Ö, eller vad dom nu kan tänkas heta.

 

Men det här kan jag liksom inte låta bli att läsa.

Kanske för reaktionerna blivit så starka.

Eller kanske mest för att grabben i frågan (numera pappan) känns väldigt bekant.

Från den tiden vi hängde på Kåren mest hela tiden.

Hade ett bekymmerslöst liv, bortsett från tentorna.

Men förövrig bara hade så förbaskat kul!

 

 

Jag tillhör ju skaran som avundas dom som låter bli det där vita giftet.

Jag är alldeles för förtjust i bakning, efterrätter och choklad för att avgifta mig själv helt.

Men kanske är det inte det som är själva grejen. För folk får liksom göra som dom själva vill.

Bestämma över sina egna kroppar.

 

Men när jag läser detta inspireras jag. Och tänker om.

Dom tilltänkta våfflorna med glass till mellis - för att fira att tre veckors simskola är passé - förvandlas till fruktsallad med yoghurt.

Och barnen slafsar gladeligen i sig skål efter skål.

Helt ovetandes om min impulsiva u-sväng i mina tankebanor.

Och jag tänker att frukt är inte godis, men det blev uppskattat ändå.

 

Amen...