Det är inte klokt vad en vecka går fort...

...... och vad man hinner tänka mycket under den tiden.

Saker som man inte hinner fundera på annars, när man springer runt i hamsterhjulet

Som en skållad råtta.

 

Som sådana där tankar på hur lyckligt lottad jag är.

Varför vi människor föder barn till världen när vi är så fullt upptagna med vår egen-tid,

vår karriär eller bara ska skälla på dom?

Att all-inclusive är så jäkla smidigt, men ack vilket hot mot miljön.
På familjer som splittras av hemska sjukdomar.
Och på min väninna som förlorade sin man tidigare i år
och hur jävligt hennes första resa utan honom kommer vara.
Och så tänker jag på Christian Gidlunds ord om och om igen:

"Jag hör aldrig någon vuxen be om ursäkt. Jag hör dem bara beklaga sig.
Hör dem säga att verksamheter ska ses över. Hur rutiner ska förbättras.
Men något förlåt kommer aldrig på tal. Den tanken verkar kännas främmande. S
om att en sådan sak enbart är begränsad till barn. Något som vi gjorde när vi var små.
Då bad man om ursäkt. Då sa vi förlåt. Hos vuxna finns bara undanflykten."