Innanför har kaoset gjort sitt intrång

Jag älskar att stå i köket på morgonen och se hur solen sprider sitt ljus in i vårt uterum.

Jag älskar lugnet av de vädrade täckena som hänger där ute.

Av de sista stackars tomaterna som överlevt stormen.

Och av citrusträdet som snart har förvandlat frukter från grönt till orange.

 

 

Man kan inte tro att det finns annat än lugn i vårt hus när man tittar ut där.

Man kan inte tro att jag fullständigt stressat sönder min hjärna de tre senaste dagarna.

Att jag är så stressad så att jag kör förbi biblioteket när jag och barnen bestämt oss för att åka dit.

Eller att jag lånar Wii-spel där och åker hem med ett tomt fodral,

 eftersom jag glömt gå fram till disken och be om skivan.

Eller att jag senare lyckas dra in till stan för att äta med mammorna

och glömmer kontokortet, som gett mig passport till parkeringshuset,  i bilen.

Ni vet när stressen inte längre blivit hälsosam. Eller räknas som positiv.

 

Så inte är det konstigt att jag älskar att titta ut där ute.

På ljuset och lugnet.

 

Jag tror att jag behöver helg.

Jo jag behöver verkligen helg...