När man överträffar sig själv

Man hinner ganska långt, när man ränner runt en timme i byn en lördageftermiddag.
Tio komma två kilometer, för att vara exakt.
Och jag vet faktiskt inte riktigt hur det gick till,
för jag har bara sprungit milen en gång tidigare i mitt liv.
Men benen gick av sig själv och jag gick i mål på 58:54!
Och jag kommer säkert vagga omkring som en gammal höna de kommande dagarna.
Men jag kan helt klart leva med det.
Det. Och att jag klarat av mitt tredje och sista löparmål!

Det kan ju förstås mycket väl ha att göra med vårt trevliga sällskap
som var på middag här. Dom som är ena hejare på att ränna runt
och som har lärt mig allt jag kan om löpning.
Typ att äta glass i stora lass dagen innan
och att "plocka A4-papper" i uppförsbackar.
För glass det åt jag igår.
Och vin och päronkonjak drack jag. Ifall det nu,
 skulle vara nåt som hjälpte mig på vägen mot personbästa.
Men ändå...

Så idag firar jag med att bjuda på en svettig selfie
och en bild på värsta snabba nya dojorna.
Jäklar i min luva, vilket par vi är!

 

Peace!