Att lägga vuxenegot åt sidan

Imorgon är det dags.

För våran försteklickare att stå ute på gräsplanen med ett gäng andra ettor. Och tvåor.

Och treor. Och så de, som kanske är mest spända och förväntansfulla - förskoleklassarna.

 

Dom kommer stå där med sommarspratt i benen och munnen full av sånger.

Små ljuva sånger som vi föräldrar blir tårögda av.

För att de sjunger så vackert!

 För att vi inte förstår vart tiden tagit vägen!

Och för att de hunnit bli ännu ett år äldre, fast vi bara fyllt tjugoåtta nu nio år i rad.

 

Skolavslutning.

Högtidligt och en familjefest.

Där uppklädda småsyskon förundrat tittar på sina äldre syskon med nyfikna ögon.

Blir bjudna på tårta och längtar lite efter ett kommande äventyr

där de själva ska stå i centrum om några år.

Där familjen är samlad.

 

 

Men jag inser att jag är omodern i mitt tankesätt.

Mycket omodern till och med.

För nu anser man att det som ens rättighet att lämna in sina yngre barn på förskolan

under tiden man far iväg med sitt äldre skolbarn.

Så att man i lugn och ro kan stå och prata med andra föräldrar

och slippa ta ansvar för sina andra barn som man har förstatjing på att uppfostra.

Och så att de stackars pedagogerna i förskolan är översvämmade med barn,

fast att föräldrarna inte är på jobbet.

 Bara för att man "har en massa rättigheter" i skolvärlden.

 Men inga skyldigheter.

 

Så hör ni alla föräldrar där ute.

Lägg nu vuxenegot åt sidan.

Ta ert ansvar och ta med alla era barn, när ni tar några timmars

ledighet för att vara med på årets skolavslutning.

Det är er skyldighet att inte lämna barnen när ni inte är på jobbet.

Låt alla familjemedlemmar få känna sig viktiga och delaktiga.

Och dessutom kanske du kan glädja en förskolepedagog,

så att denna kan få gå på sina egna barns avslutning

(jo, vi är föräldrar som vill vara med våra barn)

istället för att sitta med era!