Att hoppas på en god natts sömn

Jag som vanligtvis har lätt att somna och somna om,

låg verkligen och vred och vände mig i natt.

Trött, men likväl sömnlös.

Jag vet inte om det beror på boken och dess sorgsna, helvetiska innehåll 

som jag har svårt att slita mig ifrån.

Eller om det beror på kaffetåren hos vännerna i går kväll.

Kanske en kombination. 

För de som känner mig, vet att jag får hjärtklappning av kaffe 

och borde hålla mig borta från sånt. Men att jag unnar mig det lik förbaskat ibland.

Vid festlig tillfällen.

Och boken, den lämnar ingen ifred. Lämnar ingen oberörd.

Den gör ont att läsa. Och jag blir rädd.

 Rädd för vad som ligger vid framtidens fötter.

Rädd för ondska, olycka och sjukdomar.

Så jag ligger där och vänder mig.

Vill inte tända läslampan och riskera att väcka mannen.

Så jag ligger kvar där med mina egna tankar.

Inte bara dåliga sådana. Utan även bra.

Kreativa tankar och idéer för kommande familjefotografering.

Ljusa pastelliga färger, som lättar upp det mörka.

Men sover det gör jag inte.

Iallafall inte särskilt mycket.

Så ikväll hoppas jag på en god natts sömn.

Vackra drömmar. Och återhämtning.