Tacksamt nog har jag fått några veckor nu,
då jag kunnat springa två gånger i veckan utan att känna av mitt onda knä.
Jag håller mig till rundor på fem-sex kilometer.
Och även om jag skulle vilja längre så känns det okej,
det är bättre än inget liksom.
Så igår, innan ovädret tog vid,
sprang jag ut över slätten och avslutade vid stranden.
Där han-jag-är-gift-med och lil´sis välkomnade mig.
Med badlakan och kvällsdopp.
Det var så förbaskat lockande, att jag slängde mig i med löparkläder och allt....
Och jag kan lova, på heder och samvete, att det var skönaste doppet - ever!
Men idag känner jag nånting.
Nåt som irriterar under höger knäskål.
Nåt som inte känns så bra, men som förhoppningsvis försvinner tills imorgon.
Jag har läst att gurkmeja ska vara finfina grejer för stela muskler.
Och tänker att det kan vara nåt för mig.
Nåt som är värt att prova i alla fall. Även om jag förstått,
att man inte dricker det för den goda smakens skull.
Så jag blandar till drinken.
Lyckas få i mig en klunk. Två klunkar.
Den tredje går inte ner, utan den måste jag akut spotta ut.
Jag försöker skölja med ner med Proviva, som inte ger nån effekt.
Så jag hämtar en sked. Gräver ur Nutellaburken.
Kör runt i munnen. Och sväljer....
Befrielse! Och besvikelse! På en och samma gång...
Jag känner att jag måste ge det en chans till. Framöver.
Nån annan dag. Men inte idag.
För idag ska jag ta vara på det dåliga vädret.
Redigera bilder. Och baka bullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar