Det ska erkännas, det ska det.
Att jag haft några veckor som jag vacklat ordentligt
när det gäller bloggeriet.
Då jag känt att det varit skönt å slippa "tvånget" och stressen
över just den kreativiteten.
Då jag istället låtit bildredigering och fotografering få ta större plats.
Och just så kommer det nog bli även framöver.
Med just den fördelningen.
Men än är inte sista ordet sagt.
Ifall nu någon tvivlat lika mycket som jag.
Nä, jag kommer fortsätta berätta om mina kakbak och mina drömmar.
Om min löpning och om att jag druckit bikarbonat-och-vatten-drink,
eftersom han-jag-är-gift-med säger att det är bra för immunförsvaret.
Om viktiga saker.
Om kvällens nygräddade äppelpaj till imorgon, som blev alldeles för "syltig".
Och förstås - om kärleken till mina barn.
Men så ni vet.
Att än är sista ordet inte sagt.
Vet känslan.... Man kan ju dra ned på tempot och bli "periodare", som jag. Kram
SvaraRaderaHoppas, hoppas, hoppas att du stannar kvar! Ta det i din egen takt, man behöver ju inte blogga varje dag.... ;)
SvaraRaderaKram Jennica