Att släppa bollen och komma in i matchen

 

 

Det går inte att hålla på sådär.

Att självkritiskt granska sig själv i sömmarna.

Att inte kunna ta vanliga spontana familjebilder, utan att konstant tänka på ljusets bästa.

Att tro att inspirationen ska komma till mig gratis genom att tvinga mig till den.

 

Nä det går inte.

Det bästa är att sluta forcera.

Och istället ta promenader i ur och skur.

I sol och värme. Eller när man känner kall vind, piska min kind.

Promenader alltså. Att jag bortpriorterat dom?

För det är då det uppstår - det fria flödet.

Då hjärnan får fritt spelrum och kroppen nytt syre.

Nä, det är bara att släppa bollen och komma in i matchen.

Ta-hand-om-mig-själv-matchen.