Ett dopp i havet och ett leende på läpparna

Det närmar sig.
Jag gör hemmagjorda snöglobar med barnen.
För att slå ihjäl lite av deras tid.
För att få dom att tänka på annat.
Än på hur många timmar det är kvar till julafton och paket.

Idag joinar han-jag-är-gift-med oss med sin ledighet.
Jag sitter i bilen, med ett leende på läpparna och blöta löpartights.
Det är på snudd på surrealistiskt.
Att sitta halvblöt i en bil efter ett juladopp och höra julsånger på radion.

Det är kallt i vattnet faktiskt.
Sex grader om jag ska vara ärligt.
Så kallt att det känns som att jag tappar bort mitt underliv,
när jag åter simmar inåt bryggan....

Men efteråt.
Känslan efteråt, när man får sitta på träbänken med ett badlakan runt sig.
Med ett myller av människor som antingen badat, eller är på väg i.
När solen visar sig mellan molnen och hjärnan känns alldeles klar.
Den känslan känns varken galen eller modig.
Bara förbannat skön!

Dan före dan.
Den tror jag får döpas om till dopparedagen