Jag kunde likväl slängt mig isvaken

Det här året hade jag tänkt viga åt hälsan.

Äta bättre, motionera mer, stressa mindre och sova ordentligt.

Sju timmar och trettioåttio minuters sömn.

Det är tydligen det som är bäst för en kvinnas välbefinnande.

Åtta minuter längre, om man är man.

Men vi får dra på det ett tag till, verkar det som.

Jag kände mig lite frusen och klen igår eftermiddags,

men tapetserade in mig väl med överdragsbyxor, en häst-salivs-ner-slemmad jacka,

min finaste hjärtmössa och med Kjell Enhagers vinterpod i lurarna.
(om ni inte lyssnat än, så gör det)

Jag sög in Kjells kloka ord längs långpromenaden.
Skrattade och mådde bra.

Dyrkade hans positiva tänkande och samlade på mig lite användbart.

Vad jag kan göra i knepiga situationer och hur man ser lösningar istället för problem.

Pepp, med andra ord.

Pepp i nån timme.

Sen hälsade febern på. Igen.

Och jag som undvek vinterbadet i fredags, kunde ju likväl ha slängt mig i isvaken.
Stillat min vinterbadshunger.

För återkommande sjuk verkar jag bli. 

I vilket fall som.

Så jag hänger lite till här i sjuksängen.

Med baciller och dödlig armsvett efter en febernatt.

Försöker tänka positivt.

Men längtar banne mig till sommaren.