När man redan brutit ett löfte

Uppehållstjänst måste vara något av det bästa man uppfunnit

Jag kommer ständigt på mig själv att jag ler åt detta fenomen.

Sju veckors sommarledighet!

Tid för återhämtning. 

Tid för familj.

Tid att ta dagen lite som den kommer.

Man kommer snabbt in i semestermooden.

Sena kvällar. Långa sovmorgnar.

Barnen är redan inkörda i nya sömnschemat.

Och jag som lovat mig själv att inte lägga mig efter klockan elva,

har brutit mitt löfte. För längesen.

Och på motionsfronten går det illa.

På sistone skyller jag på värmen.

Och min axel/arm som gör ont, så fort jag varit ute och sprungit.

Men jag försöker. Komma tillbaka.

Fast jag tror det är dags att ringa "Gud" nu.

Och se om han kan laga det som är trasigt.

Trycka lite här och lite där.

Och sen hokuspokus.

Kanske jag kan köra spring-filijokus.

Igen.

V E C K A   T J U G O F E M
Måndag  4 km pw
Onsdag  3+2 km löpning inkl. dopp
Söndag  5+2,5 km löpning inkl. dopp