Fyra. Tvåa.

 

Vi åker in till stan.
För en födelsedagsfika.
Jag som alltid varit en sucker for vimplar och flaggor,
skuttar till av lycka när växthuset bjuder på värme och lediga platser.
Den femte maj levererar nästan alltid fint väder,
men idag viras halsduken fortfarande två varv runt min nacke.
Medans Lovikavantarna vilar stilla i handväskan.

Till en början är det en jädra massa gnäll om varför vi ska åka hit!

Fast att jag vänligt men bestämt, undanbett mig just detta.

Gnäll alltså.

Men sen när vi blickar ut över det gigantiska tulpanhavet 

och insikten om en regnfri fika seglar ikapp med gullungarna är livet helt fantastiskt igen.

För att inte tala om hur fantastiskt det är, 

när de inser att det växer minst lika många Pokemons i parken, som det gör blommor...

Själv vill jag helst lägga mig ner där i blomsterhavet.

Sjunga Bon Jovi's "I wanna lay me down in a bed of tulips..."

Titta rakt upp i himlen och klura ut,

hur tiden gick så rasande fort från trettiotvå till fyrtiotvå....

Fyrtiotvå alltså.

Och en fika med de två bästa!

I en stad som en gång varit min egen.

I ett café som än gång varit Tareq's.

I en stad där vi hittar Tjoffsans tivoli.

I en stad som vi absolut borde åka oftare till.

Fyrtio-två-års-dagen.

Den bästa födelsedagen på länge.