Funderingar. Och hjältedåd

Förra veckan satt han där.

Vid köksbordet och pluggade in medeltiden.

Om blodbad, tyranner, fyra stånd och fridslagar.

Ni vet de där, att det är förbjudet att ta sig in i andras hem.

Att inte slåss i kyrkan eller i tinget.'

Och att INTE våldta kvinnor.

Man kan tycka att vi borde fattat bättre under åttahundra år.

Att det liksom borde landat det där med att det inte är okej alls att våldta kvinnor.

Det borde det

Och man kan ju verkligen undra hur många hundra år till,

 det ska ta innan detta sitter fast? 

Färdigpräntat?

Sommaren efter att jag gått ut gymnasiet (den übervarma 1994) sommarjobbade jag på en fabrik.

 Där råkade jag på några tillfälliga ventilationsgubbar, som smashade in några

 förbannat dumt valda och sextrakasserande ord till mig. 

Jag blev ganska ställd och försökte ta det som ett skämt.

Försökte tänka att det inte var en sån big deal.

Att jag bara var en ung nittonårig tjej som fick tåla sånt.

Några taskiga kommentarer, under arbetstid, 

från en man som dräglade ut sina  obekväma ord över min kropp.

Jag vet att det är inget ovanligt alls. 

Inte det minsta.

Men det som var ovanligt i den här historien,

 är produktionschefens agerande när han fick nys om detta.

Samma eftermiddag fick ventilationskillarna ta sitt pick och pack. 

Lämna och snopet åka därifrån med ett rivet kontrakt mellan bena.  

Det är först nu som jag förstår, hur stort det var att han trodde på mig.

Att han inte lät några snuskleverantörer behandla en tonårstjej hur som helst.

Att han stod på min sida, fast att han knappt kände mig.
Jag hoppas han själv förstod att han gjorde nåt som inte är självklart.
Varken nu. Eller då.

Hjältedåd och funderingar.
Så här en torsdagskväll.

Amen