Jag ligger bredvid i sängen.
Undrandes hur länge till, jag kommer få den möjligheten.
Hur länge det är okej att få somna intill.
Det går fort nu.
Tiden.
Och för varje dag som går, behövs jag lite lite mindre.
Min telefon fylls av sådana här.
Bilder på svettiga män.
På SSL-killar jag knappt vet namnet på.
Men Big Bro vet.
Har stenkoll.
Och han brukar ha minimalt med batteri i sin mobil.
Och får därför låna min.
Så jag står där.
Längs sargen.
Och väntar.
Precis som alla unga innebandyspelares flickvänner gör.
Väntar.
På sin pojke.
Långt efter att läktarens tömts.
Jag känner mig gammal i sammanhanget.
Och minst sagt malplacerad.
Men jag väntar.
Medans möten med förebilder sker.
Några straffar i A-lagets mål läggs.
Och medans min telefon fylls med fler svettiga män.
Så väntar jag på min egen innebandykille.
Min kille med stora drömmar.
Min kille med drömmar om SSL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar