I väntans tider. Med Oskar Linnros

Trotsen pockar på i väntans tider.

Halvvägs in i mars och ännu inget finkaffe på trädäcket.

Eller nyplanterade penséer i krukor.

Bara stenfrusen mark.

Och irriterande snöfall.

Så jag ödslar pengar på nya blommor.

Och en somrig kjol.

Lever ut min överlevnadsstrategi.

Och låtsas som ingenting.

Låtsas som att vintern är förbi.

Och allt är vårigt.

Precis som det ska va´.

Jag ger mig ut på en löparrunda.

Trotsar snöflingor.

Minusgrader.

Och nordanvind.

I efterhand kan man undra varför man gör sånt där?

Beter sig som en trotsig liten unge?

Som låter pannbenet styra.

De andra benen, springbenen, är fortfarande tunga.

Och otränade.

Och för att orka sista kilometern måste jag sätta Oskar Linnros på repeat.

Favvolåten.

Som spelas högt när jag är ensam hemma.

För att ingen annan, längre orkar höra.

"Jag har nagellack och tålamod

Om ditt hjärta blivit kallt

Vi hör motorvägen vakna snart

Dansar på flaskor,

vi ska ingenstans inatt

Och när du tappar tron på vackra slut

Har jag laddare och sprit".....

   

Och jag ska varken skilja mig.

Eller ha fler barn.

Jag ska......ska bara.....vara trotsig lite till.

I väntan på att våren ska anfalla mig.

Dra bort vintermattan under mina fötter.

Och servera mig finkaffe på trädäcket.

Amen