Ten more days

Ten more days.

Sen är det Vårruset.

Jag har hårdtränat som en gasell.

Not!

Jag ger mig ut.

Bara för att se om jag orkar.

Fast jag kanske egentligen inte borde.

Ingenting känns bra.

Vänster fotled känns stelopererad.

Löpsteget, långt och klumpigt.

Kondisen är vidrig.

Luftrören trånga.

Och hela kroppen skriker efter after-running-dopp.

Men jag har badstopp....

Avicii lotsar mig.

Leder mig framåt.

Låt efter låt.

" Ten more days 

under water,

And I already know

I´ll be fine.

Ten more days

till it´s over

till the darkness goes

and I see the light.

I´m torn between

fulfilling my wildest dreams

to satisfy the beast

inside of me.

And a grounded love

that raises me high above

The grabbing hands of  cowards and of thieves.....

Jag såg dokumentären igår.

Upptäckte den här texten för första gången.

Den snirklar sig in i hela min kropp.

Inser vilken jäkla strid han fört.

Mot sig själv.

Men framförallt alla mot andra.

Som fortsatte pusha, för att få sin del av kakan.....

Sånt gör ont på riktigt.

Amen.