Allt sånt där, som är sen gammalt

Första maj innebär

att jag vaknar på morgonen med för lite sömn i kroppen.

Disk på köksbänken.

Och svag träningsvärk i magen - av allt skratt från igår.

Sen tillverkas det en hög med köttbullsmackor på löpande band.

Och svärs över det glatta flickhåret som ska flätas i vanlig ordning.

Och så fort jag har sminkat mig färdigt i elfte timmen,

står gästsällskap plingandes på ytterdörren.

Det sista packas ihop

och gympauppvisning står på schemat.

Och där är det mingel i vanlig ordning.

Hejsan-svejsan-å-hallouuu.

Och en mamma som envisas att ta före-showen-bilder.

En Big Bro som uttråkat hittar på ursäkter

och röklöst letar upp nån kompis som han kan fördriva tiden med.

Sen är för-tidigt-firande av mamman i huset.

Med släkt. Presenter. Middag.

Och tårta förstås.

Det är det enda som byts ut varje år förstås.

(i år glutenfri morotskaka)

Annars är det mesta sig likt.

Men det är sen gammalt.

Förstås.