Att ha hängt på releasefestligheter

För några söndagar sedan var jag på releasefestligheter.

För Olséni & Hansens kommande bok Strandhotellet.

Ni vet, med små söta snittar, goda minikakor och en fantastisk tårta som ett antal barn,

till förskräckta föräldrar, 

ville sätta både kniv och munnar i.

Ja boken är inte ute till försäljning i butik riktigt än.

Men vem är jag att kunna vänta till den 1 juni?

Och när det dessutom serveras kaffe och godbitar?

Va?

Och författarna var förstås på plats.

Bakom signeringsbordet med låååång tillhörande kö.

Och där vid Gässlingens (hotellet) poolkant, 

satt huvudpersonen Egon själv!? 

Tillsammans med sin (enligt Egons tycke) irriterande granne Elisabeth. 

Piffad, dagen till ära.

Såklart.

Och Egons bästa vän Ragnar förstås.

Med tillhörande fru Märta.

Lyckligt gifta på ålderns höst

Eller egentligen var de fyra sista inte där .

Varken Egon, Elisabeth, Ragnar och Märta.

Inte rent fysiskt.

Men hela stämningen var som i en saga.

Eller en bok.

Som i böckerna - Mord i Falsterbo.

Det var som att luften jag andades var därifrån.

Och fast att alla människorna där, var mestadels helt okända för mig,

så var allt så otroligt bekant.

Det var pompa och ståt.

Festligheter.

Kvinnor i dräkter - direktinflugna från Paris.

Äldre herrar, 

med sina felparkerade Rolls Royce,

på kullerstensgatan utanför.

Det var som att jag bara väntade på att poliskonstapel

Lisa och Mårten skulle titta ut från församlingshuset.

I huset snett bredvid.

Som i böckerna.

Alldeles precis som i böckerna.

Amen