Att smutta på pensionärslivet

Det luktar sommar på riktigt nu.

Axlarna förvandlas, orutinerat, från vita till röda.
(jag-är-kass-på-att-kleta-in-mig-i-solgojs)
Kvällsdoppet bjuder på sexton grader.

Mina jeans byts ut mot shorts på skolgården.
(Det krävs en hel del för att DET ska hända)

Fötterna simmar runt i gympapjucksen
och jag tvingar motvilligt mina fossingar att paketeras i ankelstrumpor.
Fast jag hatar det! Strumpor!
Men kärleken till mina kollegor är större,
 än att de ska dö av odör.
Eller är kanske rädslan, att de inte skulle vilja vara med mig längre,
ännu större.

Det där med att jobba, känns svårt i dessa dagar.
Inte bara för att jag tvingas fängsla in min fotodör i ankelstrumpor.
Nä, soliga dagar som dessa vill jag leva pensionärsliv.
Påta i trädgården.
Lösa korsord.
Stilla löpträna mig till en halvmara.
Kanske skriva en bok.
Fotografera vackra bilder i motljus
Dricka kaffe och läsa romaner.
Baka tonvis med kakor och pajer och bjuda in till eftermiddagsfika.
Med varsamma händer, curla med mina tomatplantor
Ta morgondopp från bryggan.
Och frottera mig i min vita badrock efteråt.
För om det är så det är att vara pensionär -
då vill jag vara pensionär. Nu!

Nu kör vi fyra lediga, efterlängtade dagar.
Och jag ska smutta pensionärsliv.
Jag ska gnälla på tillfälliga fotbollshuliganer och hytta med näven mot
alla som parkerar där det är förbjudet.
Jag ska göra HRL på en trött liten tomatplanta,
som fått värmeslag.
Jag ska dricka kaffe.
Påta i trädgården.
Och jag ska ta mig tusan ta,
ett morgondopp från bryggan.
Och leka pigg pensionär i sina bästa år.