Kuddar och kvinnfolk

Det är tisdag. 

En helt vanlig tisdag.

Det är ett hav av svarta konstgräspluppar i hallen.

Och en zombietrötthet, 

som kräver en liten skopa i Nutellaburken för att orka att träna.

Helst av allt skulle jag vilja somna ute på trädäcket.

Eller i soffan där ute.

Jo efter fem, sex års velande (herregud-det-kan-ha-varit-längre) om loungemöbler,

så har vi blivit med ett möblemangkit.

Samma dag som regnmolnen visar sig.

(Så opassande)

Vi hade ju förvisso, med en stor skopa oro, 

trott att större delen av sommaren skulle passera innan vi blev med möblemang.

Så kanske dumt att gnälla trots allt.

Men ikväll är vinden ljum.

Och solen på halvfart.

Så vi inviger´t.

Lil´sis vill göra stylish. 

(Hon vill göra allt stylish numera. 

Och helst berätta för mamman-i-huset vad denna ska ha på sig.

Men DÄR är gränsen passerad. P-A-S-S-E-R-A-D!)

Så hon går in, snor åt sig kuddarna i vardagsrummet.

Och gör loungehörnan stylish.

Kuddar och kvinnfolk, tänker jag.

Det måste vara nåt i generna.