När man varit på bortamatch hela helgen

Det är bortamatch hela helgen.

Jag, lil´sis och han-jag-är-gift-med

sover i en stad, där jag sovit så många nätter förr.
I en stad som en gång i tiden varit min.
I en stad där jag festat.
Pluggat.
Blomstrat.
Och kanske haft mina tre roligaste år.
I detta liv.

Big Bro hänger näststads.

Sover i ett klassrum.

Åtminstone när det är natt.

Försöker landa i det nya laget.

Med gamla kompisar.

Och nya.

Jo någon har bestämt sig för att börja spela fotboll.

Igen.

Och ibland kanske det är det som behövs

- att testa fjärde gången gillt.

För att uthärda även fysträningar.

Bestämma sig för att ha nummer trettiofem på ryggen.

Och spela sitt livs första fotbollscup.

Och så gör han det med bravur!

Han som knappt tränat två månader.

Han kämpar på.

Kastar sig ohämmat och håller nollan i sina två "målvaktsmatcher".

Och när han gör lagets två mål i sista matchen,

är mamman så stolt att ögonen vattnas.

Och hjärtat fylls av värme,

för hans skull.

Fotbollsmorsa alltså.

Vem hade överhuvudtaget trott att jag skulle bli det?