Cringe or chrunch?

Vi rullar hemifrån.

Vi två.

I Knarkarbilen.

Ni kanske tror att vi levererar och har olaga innehav i den.

Det har vi inte.

Det är bara det att den har lite fula jack i taket.

Av någon outgrundlig, 

men samtidigt halvlogisk förklaring.

Med en syn som om någon skulle ha stoppat in nåt kemiskt. 

Olagligt.

Däri.

Så jag kallar den Knarkarbilen.

För den ser lite ruffig och kriminell ut.

Och det är i den vi åker .

Vi två.

Fredag, innebär fika.

Och ensamtid med Big Bro.

Det är tradition nu.

Även om jag ibland får "slita" kontroller och mobiler ifrån honom.

Men när det kommer till fika.

Då är han fortfarande på.

Vi testar ett nytt ställe.

Utomsocknes.

Så att ingen av oss, behöver gå några steg före.

Det är inte uttalat.

Men jag fattar.

Även den coolaste morsan fattar.

Att självständighetens tid flåsar oss i nacken.

Som det egentligen är precis som sig bör.

Men cringe?

Jag?

Så jag håller fast.

Så mycket jag får.

Skapar ett onödigt sockerintag.

Vecka ut och vecka in.

Men förhoppningsvis också en bättre relation.

Som inte nödvändigtvis uppskattas lika mycket nu,

som om några år framöver.