Huggormslukt. Och paradis

Jag är totalt förvirrad över dagarna.

Datumet har jag hyfsad koll på.

Men veckodagarna....

Det är fuktigt som attans här. 

När jag kryper ner i den nybäddade sängen om kvällen,

är lakanen fuktiga.

När jag vaknar på morgonen är de svettiga.

Och jag luktar huggorm.

Under armarna.

Jag får för mig att springa en kort runda.

Det var två månader sen sist.

Det är synd å låta bli.

En morgonrunda på stranden.

Inklusive dopp.

Jag har längtat efter det.

Fast jag är nog ganska ensam om det.

Att längta.

Efter havsdopp.

Eftersom det bara är jag som gör det.

Badar alltså.

Längs den milslånga stranden....

Efter frukost tar vi bilen. 

Åker ner mot Fort DeSoto Park.

Åker förbi stränder.

Lyxvillor.

Slottsliknande hotellkomplex.

Över broar.

Tills vi inte kommer längre på vägarna.

Där öppnar paradiset upp sig.

Med dess mjukaste och ljusaste av stränder...

Med snäckor som måste samlas.

Och ta med sig hem.

Ett letande som håller på i timmar.

Letande, som är som terapi.

Paradiset.

Hittills, det bästa vi upplevt på den här resan.

Mmmm...

Så glad att vi hamnade här!