Tittilina: När man snart kan titulera sig som sportfåne

Alltså, jag vet inte hur det här kommer sluta.

Det här sportfåneriet.

Det är så illa, att jag gått över till dem, på andra sidan.

Ni vet till dem, som kollar mer på sport än de själva utövar!?

(Det där måste få en vändning, men det är ett helt annat inlägg)

Inte nog med att jag blev fotbollsmorsa förra året.

Och köpte årskort till hemmamatcherna i SSL.

Nä, nu har jag och hela familjen hängt på ishockeymatch en lördagskväll också.

Jo visst, jag säger bara N.H.L!

Så. Jädrans. Kul!

De kan det där.

Amerikanerna.

Att göra hockey till en familjefest!

Big Bro var helt frälst. Och taggad!

Han-jag-är-gift-med var som vanligt, mest kritisk till spelarnas missar.

Lil'sis tyckte det var som bäst när spelarna slogs på isen.

Och jag, jag drivs ju liksom så himla lätt med i sång och stämning på sådana ställen.

Och att det verkligen är som i amerikanska filmer.

En kille i publiken, som friar till sin girlfriend.

Inför alla på storbildsskärmen.

I shit you not!

Och vet ni, vet ni att det faktiskt sitter en riktig organist

och plinkar Charge-fanfaren på riktigt!

Live!

Awesome!

NHL en lördagskväll -

det kan vara en kandidat på resans topp tre!

Tittilina