Post å pre. Å livet efter detta

En ny epok börjar idag.

Där gränsen delar året från pre-SSL till post-SSL.

Tillika pojkar-noll-sex-seriespel.

Gudarna ska veta hur många timmar jag tillbringade i innebandyhallarna igår.

Från klockan tio till sjutton.

Med ett litet break på en taxirunda till Bee-Kay inklusive 

lunchrast i vårt egenuppvärmda uterum.

Jodå, fint sa fisken i vattnet.

Och klagar, det gör jag inte.

Helt självvalt och njutningsbart.

Och så in-i-vassens-spännande - 

särskilt under Big Bro´s två hemmamatcher.

Jo, det kan vara så att jag blev lite exalterad mellan varven.

Att jag var lite hes efter den första.

(heja, heja, heja!)

Och var tvungen att växla från sittandes på läktaren,

till baklänges crawlandes, stående, uppåt väggen, med ryggen.

Bänk. Vägg. Bänk. Vägg..

Ja, ni fattar...

Men nu är det slut på det roliga.

Och jag, jag kommer ju få en sjuhelsikes massa fritid.

Eller?

Nä, nu är det dags att hoppa i vårkostymen.

Dra upp ogräs och få skit under naglarna.

Lära sig dricka matchalatte istället för finkaffe.

Dra en längtans suck, efter att få ligga i loungesoffan och läsa böcker.

Och fortsätta att försöka komma ihåg,

 var jag gömmer fjärrkontroller och mobiler för barnen.

För det kan vara så att jag beslagtar sådana manicker ibland.

Gömmer dem på ett "bra nytt ställe"

Och sen glömmer bort var jag lagt dem.

Jo på riktigt.

Idag hittade ett sådant set i handduksskåpet.

Jepp.

För bra, för att barnen ska orka öppna det skåpet själv.

(där är de aldrig)

Och för bra, för att jag ska komma ihåg det.

Jepp.

Och hepp.

Nu kör vi livet efter detta.

Livet post-innebandysäsong.