När man har blivit med en ny titel

För tretton år sen blev jag med bebis.

Idag har jag blivit med tonåring.

Och tillika en ny titel -

tonårsmorsa.

Visst, man brukar säga

 "Små barn, små bekymmer

Stora barn, stora bekymmer"

Hmmmmm....

Men jag var nog som mest bekymrad när han låg i magen.

När han "sparkade fotboll" därinne varje kväll klockan elva.

Och samtidigt kickade igång 

de-absolut-icke-välkomnande-sammandragningarna.

DÅ var jag som mest bekymrad.

L-i-v-r-ä-d-d att han skulle göra en för tidig entré.

Eller när han väl föddes.

Och den konstanta rädslan för plötslig små-barns-död.

Rädslan att han skulle försvinna från oss.

Jo, visst kan han fortfarande göra mig bekymrad.

Och galet tokig.

Men gud vad många skratt han bjuder mig på.

På trams och omtanke

Han har ett hjärta av guld.

Och sätter alltid sina vänner före sig själv.

Han sprider sina saker överallt.

Gör helst saker halvdant 

och i sista stund.

(förutom när det gäller innebandy)

Men han ger mig fortfarande underbara kramar.

Och säger att jag är världens bästa mamma.

Idag firar vi med SSLpremiär och hemmavinst.

Med god mat på Vapiano.

Och att jag går in i en dörr.

(just det där sista var väl inte planerat)

Men tretton år gammal alltså.

Eller gammal?!

När han-jag-är-gift-med frågar om han känner sig gammal nu,

svarar han:

"Nä, som en frisk ung man.

Som en VitaePro-man."