Att ha kommit på hur de gör

Det är så här de gör.

Författarna.

Hyr nåt söderut, en längre tid.

Bullar upp med gott kaffe,

ensamhet 

och kreativitet.

Sen blickar de ut över de vidderna.

Över vyerna.

Skriver böcker om komplicerad kärlek.

Iskalla mord.

Dricker ännu mer kaffe.

Slänger ner locket på den bärbara,

när datorn hänger sig.

Flödet eller språket.

Men jag fattar att det är, typ, lättare att bli litterär,

på ett sånt här ställe, än hemma.

Så det är bara att vässa penna. 

Låta familjen åka hem i förväg.

Och skriva den där boken.

Om innebandyfruarna.
Lärarbiografin.

Eller om skilsmässohuset i kvarteret ovanför.

Där fem olika par bott.

Och där fem samtliga par, har separerat.

Eller nåt annat sånt.
Typ.