När jag var liten, önskade jag att jag var vuxen. Vuxen, så att jag kunde gå och
lägga mig när jag ville äta glass och godis när som helst.
Nu när jag är vuxen önskar jag ibland att jag fick vara barn igen. Så att jag slapp alla måsten
och bara fick leka med fina prinsesskläder. Och att nån såg till att jag kom i säng i tid.
Men nu är jag vuxen med måsten...
Den här veckan ägnas bara åt att få ihop vardagen med vuxensaker. Ingen ta-hand-om-mig-själv-tid.
Jag vet, det är fullständigt ute. Fullständigt omodernt.
Löpning eller annan form av konditionsträning finns inte med på kartan. Såvida man inte räknar med
springa-fort-så-f*n-från-kassan-och-hämta-varor-som-jag-glömt-och-tillbaka eller
öppna-prasselpapper-på-praliner-och-stoppa-dom-i-munnen.
För isåfall, då har jag motionerat några gånger den här veckan. I båda grenar. Det har jag alldeles bestämt.
Men visst, om jag hade varit barn hade jag inte fått springa i affären utan irriterande blickar eller tillsägelser. Och absolut inte fått äta godis mitt i veckan. Nä, verkligen inte.
Gräset är kanske inte grönare på andra sidan. Men det verkar vara lite lugnare i vinden där. Lite mer stiltje.
Tycker absolut att det kan få räknas som motion :).
SvaraRaderaHa det så bra! Kram Jennifer
Skön iakttagelse! Haha.
SvaraRaderaHa en skön fredag.
Kram Lena
Om du får upp pulsen i butiken eller i åsynen av pralinerna så är det definitivt motion. :) Du kan alltid ta nya tag nästa vecka! Önskar dig en skön helg. Kram
SvaraRaderaFörsta gången som jag hälsar på här inne hos dig. Vilken fin blogg du har.
SvaraRaderaÖnskar dig en trevlig fredag!
Kram Linda