Hur jädrans svårt kan det vara?

Jag har gjort det igen.

Glömt bort var jag ställt min cykel.

Förra gången hade jag satt den utanför lil´sis förskola.

Och låtit den stå där olåst i fyra dygn.

Innan jag ens saknade den!?

Den här gången - tja...

Who knows?

 

 

I bästa fall tog jag cykeln till jobbet för någon morgon sen (kanske i onsdags?)

och gick sen hem utan den. Eller nåt?

Eller har jag, lik förbaskat, ställt den utanför förskolan igen,

när jag skulle hämta små barn. Och sen gått hem med barnen och utan hoj.

One more time. En favorit-i-repris.

 

Jag ser det som ett tecken på stress.

Eftersom jag inte är född sån. Som en sån där virrpanna som inte har koll.

Nä, i vanliga fall är jag kontrollerad av mig.

Men ibland kommer jag i obalans.

In i perioder där jag stressar för att inte stressa!

Ni vet, när man har en uppbokad tid.

Då stressar jag så in i helskotta innan, för att inte stressa på vägen dit.

Men det är helt onödigt. För jag har ju redan blivit uppstressad, fast jag inte behövt.

Och så är stressen igång i alla fall....

 

 

Så nu tänker jag ta tjuren vid hornen under kommande arbetsvecka.

Jag ska lägga mig klockan tio.

Dricka citronvatten varje morgon.

Och ge farao i sötsaker.

 

Amen, hur jädrans svårt kan det vara?