En vägfärja och en kvarts bilkörning,
sen är vi på vårt ”lantställe”.
Egentligen är det syrrans året-runt-boende.
Tillsammans med den-hon-är-gift-med
och tre normallivliga barn.
Och våra barn då?
Jo de har hållit sig lugna i sextiotvå mil.
Och därför måste vi snart punga ut fyrtio kronor var till dem.
Och stanna vid en mack och lösa ut deras andra muta - glass.
Men jag är nöjd med den dealen.
Precis som igår.
När jag delade ut to-do-listor
och de fem punkterna bokades av i osedvanligt snabb fart.
UTAN TJAT!
Jo ibland känner man sig som världens mest lyckade förälder.
Slut på meddelande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar