Hur svårt kan det vara?

Jag har en plan.

En semesterplan.

Om jag lägger mig elva varje kväll

och går upp klockan åtta,

så har jag laddat med bra många timmars sömn.

Då borde det inte kunna vara så in i Bengans svårt att dessutom 

hinna med en timmes promenad?

Och en timmes läsning?

Eller hur?

Då är det ju ändå tretton timmar kvar av dygnet?

Som man kan laga mat på.

Handla.

Umgås med vänner.

Åka till återvinningen.

Städa.

Blogga.

Äta glass.

Vattna växter.

Tjata på barnen.

Packa badväskor.

Packa upp badväskor.

Och hänga på stranden.

Inte nödvändigtvis, allt på en och samma dag.

Absolut inte.

Men ni vet, livet i ekorrhjulet...

Men det är svårare än man kan tro faktiskt.

Jag får riktigt piska mig själv för att röra på aktersnurran

och rocka loss en timmes promenix.

Jo på riktigt!

Amen Jösses, hur svårt kan det vara?

Och läsningen då?

Jo det haltas där också.

Även om böckerna är bra.

Även om böckerna äger en sån där villhöver-mer-känsla.

Bokhandeln på Riverside Drive...

En feelgood bok. Absolut.

Jag gillar. Och jag villhöver.

Vi är från samma by.

Hon och jag.

Författaren.

Våra vägar har mötts.

Flera gånger när hon var liten och jag var tonåring.

Vi känner inte varandra.

Men nyfikenheten över hennes böcker,

blir större, bara därför att.

Så jag struntar i att lägga mig elva.

Och vakna åtta.

Men strävar fortfarande.

Efter nio timmars sömn.

En timmes läsning.

Och en timmes vicka-på-rumpan-promenad.

Wish me luck!

I´m just saying.

Wish me luck!