Livet kan förändras snabbt. Alla vet vi detta, men ändå blir vi olyckligt överraskade när nån i vår närhet blir sjuka eller dör.

Jag har alltid tänkt att åldern mellan 30-40 år, kanske skulle vara den där man är som mest lycklig. Många gifter sig, bildar familj osv. Men nu när jag själv är där, ser jag att denna tid innehåller otroligt mycket sorg och oro runt omkring. Det är skiljsmässor, svårigheter att få barn, föräldrar som börjar nå ålderns höst och drabbas av allvarliga sjukdomar osv.

För några månader sen berättade en vännina att hennes pappa gått bort i cancer. Då visste jag inte hur det är att förlora en förälder, men det vet jag nu. Förra veckan förlorade jag min pappa och var helt oförberedd på detta. Många frågor och funderingar dyker ständigt upp och svaren kommer jag aldrig få. Men jag tror verkligen att han har det bättre nu.....

Det är lätt att glömma bort hur bra man har det och att vara tacksam för det. Oftast är det i "vardagen" som vi har det som bäst och mår som bäst, men inser det inte förräns vardagen sätts i gungning.

Det bästa är nog att inte veta vad som väntar, utan istället ta vara på "här och nu".