Ladies and gentlemen

En valborg utöver det vanliga. Nästintill vindstilla och sjutton grader i skuggan. Tvätten hänger ute för första gången och årets första glass från sommarkjollen ligger skönt nerbäddad i våra magar.

Ikväll firar vi våren med vänner och bål. Sjungandes  "Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ned och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor, guldbelagda, azurskiftande, ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne."

Det är vår ladies and gentlemen! Det är vår!



I´m in love

Att komma hem med en jag-måste-ha-klänning. Den som sonen dessutom lovordat i affären. Den han tycker mamma ska ha. Min fina pojke - han vet. Det gäller att välja rätt ps när det bär iväg med spenderbrallorna.

Visar stolt upp mitt etthundra-nittionio-kronors-fynd för mannen. Uppdressad på podiet för bästa kommentar. Han hummar först och blir tyst en stund. En lite för lång stund. Så lång stund att jag inser att han tänker att detta är en klänning för Svetlana, 78. Hennes städrock som hon tar på sig varje dag för att dryga ut sin ickebefintliga öststatspension. Jag känner min man och hans tankar.

Han öppnar munnen och frågar: "Ska du ha den på jobbet, eller?"

Okej städtant eller lektant? Nerspilld med rengöringsmedel eller sandlådssand? Jodåsåatt. Där är ribban lagd. Jädrar i min låda vad ni kommer se mig mycket som städtant i sommar. Jo bett! Jo bett! Cause I´m in love.

Halledasingen

Halledasingen vad det hinns med mycket när vårvärmen och de ljusa kvällarna kommer och hälsar på. Att en sån förutsättningslös dag skulle visa sig ha så mycket i bagaget. Fotbollsträning, shopping och målning av trädgårdsmöbler. Och krig mot de förbaskade ormbunkstrupperna. Dom som vill ta över hela rabatten och som jag varje vår får bestrida så att dom inte tar över mina ägor. Mitt land. Däremot är lavendeln välkommen att breda ut sig. Ännu mer. Så att jag kan ruska om dom lite ibland och bara få inandas underbar doft. Mjuk och lugnande lavendeldoft.

En kamp mot ormbunkstrupperna tar på krafterna. Och ryggen. Känner mig som en pensionär där i rabatten och tänker att till nästa shopping får den nog bli en sån där knäpall. För den riktiga oldielooken.

Tackar snabbt ja till att baka med barnen istället. (Finns det nång gång jag tackar nej till bakning?) Kladdiga händer som byter ut myllan mot chokladbollssmet. Chokladbollar i alla dess färger. Numera flera i magarna än på fatet.

Kingit

Fredagkväll. Fyra lediga dagar ligger framför våra fötter. Fyra dagar då kvartetten är tillsammans. Det firas med pizza, godis och allmänt diggande av Kents nya skiva. Höga av vårluft, cola och överbliven påskmust steppas det runt på köksgolvet. Jodå, vi har redan lyckats uppfostra lillskruttan till att digga Kent. Hon protesterar argt om ljudet är för lågt. Emellanåt bjuder skruttan på sin egen ljuva stämma. Den hon bara inte kan låta bli att tralla på.

Ding-e-ling.
Här kingen in.
Jag kommer från ett laaaand.
Ding-e-ling.
Här kingen in.

Jag säger som Jocke Berg. Tack som fan. Tack som fan för fredagar och familjemys.
Kingit värre. Som vi säger på skånska.

Glad post

Det här inlägget skulle kunna handla om att hänga på en väninnan på shoppi-shoppi-tur till ett konkurslager. Hon som har en man som verkligen vet vad som är viktigt här i livet. En man som byter bort sin jourtid för att frun ska få hamstra reakläder och smycken. Och få uppleva ett riktigt ha.lle.lu.ja.mo.me.nt! Om att fynda glamkläder till skänkes-bort-priser. Och sen känna sig feelgood för att man har tjänat en massa pengar på alla sina fynd. Tjänat. Det skulle det här inlägget kunna handla om.

Men verkligheten hinner ikapp. Och istället för shoppi-shoppi så blir workshop-workshop. Jobb på kvällstid. Betydligt billigare, men inte fullt lika glammigt. Och inte lika varmt, eftersom det ska vara utomhus. (Bort du dumma regnoväder, för du finns ju inte) Men jag gillar mina kollegor och vi brukar ha skoj ihop. Så det blir nog bra det med. Och billigt.

Dessutom har jag fått Glad Post idag.

Ursäkt godtages ej

Jag har attackerats av förkylningsbaciller. Baciller som gett mig gulgrön näsa och svidande hals. Säkert en illaluktande sådan också. Hur sjutton tänkte jag egentligen när jag drack kaffe med en sån hals? Att jag skulle förgifta mina kollegor med mina ångor? Nä, onda halsar och kaffe - no good kombo.

Så jag känner mig lite manlig idag. Som gnäller över en förkylning. Och jag tänker behandla förkylningen därefter. Äta glass i stora lass och skylla på ond hals. Precis som min man brukar göra. Hitta en ursäkt liksom. För att rättfärdiga mitt glassätande. Känns bättre så.

Häromdagen hittade jag på flera ursäkter när små barn försökte sälja majblommor i gallerian. Först kom en liten kille och frågade mig om jag ville köpa majblommor. Jag pratade med en vänninan och jag sa nej tack utan att blinka. Ursäktade mig själv med att inte vilja bli störd mitt under samtalet. Några minuter senare möter jag en tjej som frågar samma sak när jag är på språng mot bilen. Tackar nej igen och ursäktar mig själv med att jag är stressad. Men innerst inne växer känslan av att inte må bra. Känslan över att vara en jäkla egoist. Är på väg att vända och springa efter flickan.... Just då dyker ytterliggare en liten tjej upp och frågar om jag vill köpa majblommor. Och visst vill jag det! Tre stycken faktiskt. Jag vill inte vara en sur, snål och sönderstressad mamma som inte ger mig tid och pengar att hjälpa barn som hjälper andra barn. Vem vill vara nån som säger nej till barn som hjälper andra barn?  För att man är stressad eller i snackartagen? Nej, ursäkt godtages ej!

K som i....

K som i kärlek och kramkalas med käraste E.

Hon vet vilka knappar hon ska trycka på när mamma kommer hem efter en högljudd arbetsdag och med ilsken huvudvärk. (Jobbat på förskola en måndag? You should try it...) Hon som lockar med öppna armar och brorsans stulna replik - Kom, min lilla gullegyn! Där skulle jag kunna ligga i timmar. I hennes famn, med hennes armar om min hals.

Efter en stund skuttar hon ner från sängen och säger: Nu har jag myst med dig en lång stund. Och så har kramkalaset nåt sitt slut. Kramkalaset är slut, men kärleken består.

Städrock

Det är förbannad tur att man får lite besök ibland, så att man rycker sig hårt i kragen och städar undan. Som typ när hantverkaren (jopp känner honom privat) ringer och säger att han tänker titta förbi och koppla sladdar och kablar. Jäklar i min låda vad vi får brått att släta över stöket som bor i vårt hem. Jag bara säger det. Jäklar i min låda.

Mannen drar in till datorn och kör igång Spotify för att kicka igång sig. Och mig med för den delen. Vi behöver en musickick in the butt för att öka takten. Där är vi lika. Men sen blir det väldigt olikt. Han som är sju år äldre och levde under en annan tid än jag, han föredrar lite annan musik än jag. Han som tog körkort under tiden jag lärde mig Europas huvudstäder och division i årskurs fem. Han som gillar åttiotal... Med bandnamn som Johnny hatar jazz, Hall & Havre, Frankie går till Hollywood, Köttfärslimpa, m fl - vad är det för namn? Eller favoriterna Toto och Saga, varav det senare är dotterns andranamn (undrar var det kom ifrån?)

Det var tider det tycker mannen. Helt okej tycker jag, men nån städrock är det banne mig inte. Nä det krävs lite mer Shout it out typ, för att få igång mig. Även om killen nedan var söt på sin tid, i igelkottafrisyr och några ton hårgelé. När jag satt och hängde framför "Bagen" på söndagkvällarna. Då mannen min antagligen hängde på soffan, med huvudvärk från kvällen innan.

I väntan på gästerna

Nybakta cupcakes ligger redo på kakfatet. Vilandes på bordet som snart ska få ny kostym. Byta ut den grådaskiga tonen mot vitt och fräscht. Det ska målas och fixas.

Men först ska jag göra det jag är bäst på. Fika. Jag är bäst på att fika.
Så fort den där hantverkande elgästen kommer. Fast det kanske tar en stund?

Party on

Igår var E på sitt första barnkalas. Med mamma och brorsa som support. Galet vilken stolt tjej. Få ge paket, leta efter godispåse och frossa i godsaker. För det gjorde vi. Frossade i godsaker.

Idag fortsätter vi partajande. En svängom till våra fin-fina vänner för att få umgås och sniffa på bebis. Mmmm... Dom luktar ju så gott! Tänk om man kunde köpa sådan parfym på flaska - bebisdoft. Lajki-lajki!

Party on!

Midnattspyssel

Igår när spöktimmen var slagen gick jag i mål. Tillsammans med symaskinen som sällskap. Efter många kvällar med svordomar och felsömnad. Men nu är den färdig och klar. Klänning nummer två. Efter att ha haft tyget i mina gömmor sedan i höstas, så var det hög tid att få den färdig. Innan dottern vuxit ur mönstret.
Och jag erkänner att jag motar Jante i grind. För jag är bra stolt över mitt jobb och resultat. Nu ska vi bara se om lillskruttan tänker använda den.

Fredagsmys

Bästa starten på helgen. Vakna upp till vackert aprilväder, titta på Bolibompa i sängen och kramas mycket med barnen. Utan att ha några direkta tider att passa. Strutta runt med pyjamaskläder i timmar och ta ett handtag bara precis där man har lust.

Att sniffa till sig helg

Det luktar helg lång väg. Sniff, sniff... Efterlängtad långhelg, med ledig fredag. Jo jag tackar jag. Tackar så hemskt mycket och ser framemot en härlig sådan. Innehållande lite smått och gott förhoppningsvis.

Lite trädgårdsarbete vore på sin plats. Att få köra ner händerna i den skånska myllan och flytta in smultronplantan till sitt nya hem. Utsikterna för Gold Bunny brevid, ser dessvärre sämre ut. Han är redan huvudlös och imorgon är han troligtvis bara ett minne blott. Ett gott sådant förvisso.

Riffad

Så här nära födelsedagen kan det väl aldrig skada att påtala om man är sugen på något? Nåt som man verkligen vill ha.
Just nu, är jag som många andra helt Riffad. Jag har blivit förtjust, eller kanske förälskad, i Rif Keramik. Randigt och marockanskt i flera kulörer. Och för Blue Mama är väl svaret givet. Turkos, of course. Lajki-lajki!





Bilderna är lånade av Tofsar&Ting

Tisdagsmotion

En dag med kavaj, god mat och träsmak. Kroppen skriker efter den dagliga dosen av frisk luft. Den jag är så van vid. (Fast god mat och kavaj kan jag också vänja mig vid).

När pappan och lillsyrran åker iväg till babysim då drar vi. Vi två som blir över drar på iväg på tisdagsmotionering. I tar cykeln och jag tar mina ben. Det är så vi gör på tisdagar, när de andra ligger i blötläggning. Förenar nytta med nöje. Slår två flugor i en smäll. Motionerar och pratar alldeles för oss själv. Om ditten. Och datten. Kanske mest om ditten. Quality time.

Rakryggad

Mitt fynd från Love Forever pressades ner i vår brevlåda idag. Mitt fynd kommer snart att pressas ner i en ny postlåda. Med returlapp. Fyndet känns inte lika fyndigt längre. Snarare som ett tält som inte når ner till tältpinnarna. En på tok för bred och för kort klänning med andra ord. Verkligen maxi, men med fel längd och bredd.

Min kropp ja. Ryggen har förvandlats från ett stelt freonkylskåp till en hyfsad pigg pensionär. Men till en trettiosjuårings nivå - tja där är vi inte riktigt än. Men dagens massageomgång, kvällens yoga och några nävar Ipren på tub har gett resultat. I rätt riktining. I can walk! I can see! Eller det sista har jag förresten kunnat hela tiden. Ni förstår, det går framåt. Inte längre sidgång som landkrabborna i öknen håller på med. Som sagt, jag går framåt.

Imorgon är det studiedag. Då får man ha på sig snygga kläder på jobbet, äta godis och ha många fikapauser! Tjoho! Det låter som att det kan passa mig.

Vad som verkligen är viktigt

Min son. Han gör mig stolt.

Visst, jag får tjata ihjäl mig varje morgon vid frukostbordet och vid påklädningen. Och vid några andra tillfällen förstås. Dag ut och dag in, suckar denna mamma åt detta eviga tjat.

Men han har den mest fantastiska egenskap en människa kan ha. Att vara en bra kompis. Att kunna säga ifrån men ändå vara hjälpsam och omtänksam. Leka med alla utan en massa bråk. Fy fasen vilken bra egenskap.
Sen om han blir hjärnkirurg, lokförare eller sopgubbe - it really doesn´t matters. At all. Bara han är en bra kompis och en god människa. En sådan som ger positiv energi och en som man gärna vill frottera sig med. Umgås med.

Vad annat kan vara viktigare?

Jåcka me jumpan

Lördagen bjuder på förbannad ryggont men strålande väder. Får lust att kasta mig ut trädgården och måla, rensa och gallra. Men min stela pensionärsrygg säger nej, nej, nej!

Vår lilla gymnast leker med sin rockring. En med Hello Kitty. Förstås. Hon berättar för oss man måste "jåcka me jumpan". Hey katten, det svänger ju!

Happy family

Välkomnar helgen (den satt långt inne) med happy kids och happy pizza.
Sopar alla unhappy things under mattan.
Sen slår vi till på happy candy in the happy sofa.
Där blir det mys med en ny happy film. Happy feets 2!
Ifall nån happy person undrar alltså.

Happy weekend everyone!

Terapiarbete

Det är bara till att konstatera att det finns människor som inte är riktigt kloka. Sådana som förpestar luften och surar ner marken där man går. Förtrollar en munter, glad förskollärare till en sur och bitter kärring.

Det behövs sannerligen lite terapiarbete här ikväll. Och promenad. För att blir färdig med mitt evighetsprojekt - lite i Desigualstil. Och för att rensa tankarna.

Trädgårdsonsdag

Jag börjar bli som mamma min. Jag börjar tycka att Tareq är riktigt trevlig (jädrar vicket tjôt om honom). Inte trevlig på det sättet som min mamma tycker (tror jag) men jag börjar verkligen gilla hans och Pernillas trädgårdsprogram. På riktigt. Trädgårdsonsdag.
Så pass, att jag har svårt att slita mig från teven för att bege mig ut kvällspromis. Så jag hänger kvar. Skyller på åldern. Att jag snart är pensionerad trettioåring.

Så det blir först Trädgårdsonsdag. Sen kvällspromis.
Amen

Detox och Ballerinamuffins

Efter denna svullohelg, behöver man skicka kroppen på detox. Det blir nog så tydlig när man återgår till jobbet och inser att man får abstinens light när man inte kan springa till ett chokladfyllt kylskåp stup i kvarten. Mest för att det inte finns en gnutta choklad eller annat onyttigt där.

Påsken avslutades ungefär som den började. Med att baka. Jag som letat ihjäl i veckor efter ett muffinsrecept som jag sett på en sida. Nånstans. En site som jag lätt skulle hitta tillbaka till. Hur enkelt som helst. Not!
Men igår - äntligen - hittade jag det igen "Hemma hos Klara". Och sen var det bara kavla upp ärmarna och skicka iväg mannen för att komplettera med ingredienserna.

Och receptet var verkligen värt att vänta på! Ett grundrecept som jag kommer kunna använda till mycket framöver.

Chokladmuffins med Ballerinakex

100 g smör
1 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 tsk bakpulver
3 st ägg
2 dl strösocker
1 dl yoghurt
Ballerinakex (kladdkaka) eller Oreo

Smält smöret.
Mät upp och blanda mjöl, kakao,och bakpulver.
Vispa ägg och socker vitt och fluffigt med elvisp.
Sikta ner mjölblandningen i äggsmeten lite i taget samtidigt som du tillsätter smör och yoghurt.
Rör försiktigt ihop till en slät smet.
Häll lite smet i muffinsformarna, lägg på Ballerinakex och häll sedan över mer smet.
Grädda i mitten av ugnen på 175°C i ca 20 minuter.
Låt svalna.
Pudra med lite florsocker.

Växtvärk

Det händer att jag delar säng med nån annan en min man. Som i natt. Då jag och sonen huserade tillsammans i gästrummet. Bara för skojs skull. För att han tycker det är mysigt och spännande.

Min lille goding som älskar denna uppmärksamhet. Vi två, ingen annan. Min lille goding som får mitt hjärta att svämma över när han kallar mig för "världens sötaste och bästa mamma" eller kallar sin lillasyster för "mitt lilla gullegryn". Vår kärleksfulla lilla grabb. Som inatt fick påhälsning av den onda växtvärken. Som drar och tänjer den lilla kroppens skelett. Som vi fick bota råd på med lite Alvedon och påhittad saga. För att sedan sött slumra i varandras armar.

Men aj vad det gör ont när knoppar brister.

Förenat med livsfara

Att ha fyrahundra meters gångväg hit. Det är fullständigt förenat med livsfara om man tillhör släktet bankkort eller plånbok. Eller bara tillhör släktet shoppingsugen tvåbarnsmamma.
Och att man kan ringa och beställa tid med den rara butiksinnehavarinnan när man vill komma dit. Eller ännu värre, att ha en vännina som redan beställt en appointment där och sen frågar om man vill följa med.

Som häromdagen. Då läget var som ovan. Hänga-med-en-väninna-dit-och-dessutom-få-30%-på-ett-helt-köp. Jo det är en utmaning för en kvinna i sina bästa år. Gudarna ska veta att det frestades både på ditten och på datten. Men jag var ståndaktig. Och höll mig till planen. Köpte bara det plagget som jag tidigare planerat. Men jag kunde stoppat på mig en hel del annat. Eller jag menar förstås stoppat MED mig. Så ska det vara. MED. Förstås.

Det här hade mer än gärna fått följa MED mig hem.

Blus till mig från Tina Wodstrup.

Barnkofta från Creamie

Barntunika från Tina Wodstrup

För den som är shoppinsugen så här sista dagen på påskhelgen, så är det bara att slå till. 30% rabatt hela Annandagen!

Hinkar och spadar

En tur till stranden för att prova en av påskharens gåvor. Hinkar och spadar. En favorit i repris. Till den grad att I faktiskt förväntade sig detta i år.
Dom funkade dessutom utmärkt. Alldeles förträffligt egentligen. Så bra att barnen och pappan roade sig med att bygga sandslott/sandkakor all by them selfs. Så att mamman kunde hänga över kameran i vanlig ordning och slänga sig i en sandgrop och lapa sol. Där i en av världens vackraste sandgrop och plats. Få blicka ut över Skuldkusten och bara längta efter den tid där som ligger framför våra fötter.

The place to be.

Bland ris och ros

Påskafton bjuder på blandad konfekt. Ris och ros. Jag hissar god mat och godis. Jag dissar vädergudarna som spelar oss ett spratt. De som bjuder på dalande snöflingor istället för vårvärme. April, april din dumma sill...

Vi roar oss med promenader i snöblåsten och att stoppa i oss praliner och chokladägg. Besöker handelsträdgård och gör det jag helst vill göra - tillaga ny efterrätt. Sebastiantårta. Säkerligen en riktig hit, efter att ha smakat på ingredienserna. Tillsammans islängda huller och buller. Mumma kardemumma. Kanske nåt jag kan tipsa Tareq om? Receptet, det håller jag hemligt ett tag till. För det här är nog vad jag kommer bjuda gästerna på här hemma. Framöver.

I väntan på påskharen

Vi hann knappt upp ur sängen förrän I frågade när påskharen skulle anlända. "Kommer han idag eller imorgon? Vilken tid kommer han?" Frågor svåra att svara på.

I väntan på Långöra drog vi till stan med mormor. En duggig stund på Sagolekplatsen för att rasta de små förväntansfulla. Och en fika på Slottsträdgårdens kafé. Mmmm som i morotskaka. Tareqs morotskaka. Och till min mammas stora glädje var Tareq himself där i köket. Jojo. Min mamma gillar tre kändisgrabbar. Glenn Hysén, Barfota-Ernst och Trädgårds-Tareq. That´s the gang. Jag föreslog att hon skulle ställa upp på idolbild med honom. Sa jag att hon var i en big fan of him? Men det tackade hon vänligt och bestämt nej till. Så det blev ingen. Inte heller på Tareq, fast att han var där. Det blev bara bilder på hans goda morotskaka.

Vårfint ute

Vårfint inne står egentligen på planeringen idag, men när det bjuds på sådant underbart vårväder så går det bort. Småkrassliga barn har varit ute i timmar idag för att stärka sig med solsken och förbättrat immunförsvar. Helgens inköpta blomster är äntligen på plats. Tack vare mina hjälpredor som planterat, vattnat och fixat. Mest vattnat kanske.

Avfärd

Dymmelonsdag och det närmar sig avfärd. Kvasten står laddad vid dörren och extra huckle och dress är nedpackad. Skärtorsdag och Blåkulla nästa. För alla biatchar, kärringar och annat löst folk.
Dagens outfit. Huckle från Esmeralda på berget och förkläde från Anne på Blåkulla. Haute couture förstås. Fattas bara. Men först måste jag dra förbi en skönhetsboutique och tjacka ny ögoncreme. Trötta ögon kan inte photoshoppas bort IRL. För sådär kan jag verkligen inte se ut. Nä, verkligen inte.

Katjing!

Gwyneths paltor

Insåg ganska snabbt att jag inte var den enda som var intresserad av Gvinnets paltor (skånska) när kollektionen släpptes lös för två veckor sen. Marint, klassikt och blått. Jo det håller. Ja nu var det ju inte hennes egna paltor, hon var ju bara modellen. Men ändå, visst är man lite som fru Paltrow när man svassar runt i huset. Iförd i likadana kläder som hon. Lite moviestarkänsla. Det enda är att kläderna inte sitter likadant. Konstigt nog. Hon är två centimeter längre, men byxorna ser kortare ut på mig!? Och jag är helt övertygad om att hennes midja är betydligt mer Hollywoodsmal än min. Så hon borde alltså ha en mindre storlek i byxorna, fast med longlegs. En fundering bara....

Annars är jag nöjd med kläderna. Absolut. Nöjd. So far. Men just den ekvationen får jag inte ihop.

Ringa en vän

Beklagligt nog är jag helt hopplös på att ringa mina vänner. Det sker alltför sällan. När barnen väl somnat är det så mycket med allt det andra, att det lätt bara passerar. Som tur är har jag många förstående vänner. Troligtvis i samma situation som jag. Men det som är så fantastiskt med gamla vänner är att fast man inte hörts på evigheter, så är det som att man bara tar vid där man slutade sist. Hur enkelt och bekvämt som helst. Inga krussiduller.

Idag har jag fått nöjet att låna en av dom och hennes härliga familj. En söndag med lunch och fika i uterummet. Massor med prat för de stora och lek för de små. Dagar som fyller tillvaron. Mer sådant åt folket!

Amen.