Vintertid

En del hissar. En del dissar. För egen del hade jag gärna gjort som björnarna. Gått i ide. Eller tagit en powernap fram till advent för att uppleva december med jul och nyår. Sen på nyårsdagen åter igen inta ideläget och vakna upp lagom till sommartid.

Jag har redan fått smaka på vintertidens bitterhet. Feber och snorig näsa i helgen och idag beckmörkt utomhus innan kvällsmaten intagits. Snart står dessutom overallkiten på förskolebarnen och knackar på dörren. På och av. Av och på. Geggiga och blöta overaller in i torkskåp. Intorkade geggiga overaller ut från torkskåpen. Sjukdomar, sjukdomar och sjukdomar.... Dom något ljusare morgnarna kan omöjligt uppväga allt detta.

Jag väljer att förtränga att vi entrat vinterhalvåret ett tag till. Jag vill njuta av vackra höstdagar och minnas bilderna från de sköna sommardagarna. Och de vackra blommorna som min mamma höll i sina händer.

Idag är det min kära mammas dag. Kära mammas födelsedag.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Ensamvarg

Ensamvargens tid är kommen.
Vargungarna sover. Varghannen har slutit upp med en mängd andra it-intresserade varghannar. Kvar sitter varghonan i sin lya. Njuter av ensamheten och tystnaden. Njuter av glass och makten över fjärrkontrollen.
Trots mitt stora sociala liv och dess behov, mår jag bra av ensamheten ibland. En liten stund då och då. Med vetskapen om att jag får vara med min familj snart igen.

Äppelkräm

Under vabdagarna har den husmoderliga sidan hos mig vaknat till liv. Jag vill sylta och safta, feja och greja. Göra eget fabrikat a´la hemmagjort.

Äppelkräm har inte kokats av denna kvinna på decennier, men längtan har funnits länge. Dessutom finns det prickiga barn i det här hushållet som gillar fruktkräm med kall grädde eller mjölk. Och affärerna är fulla med svenska äpplen.

Det blir absolut en favorit i repris framöver.


Äppelkräm 2pers

3 medelstora äpplen
2 dl vatten
1 msk potatismjöl
1 hel kanelstång (alt. malen kanel efter smak)
2 msk socker

Gör så här:
Skala och skär äpplena i småbitar.
Koka dem tillsammans med vatten, socker och kanelstång i ca 5 minuter tills de mjuknat.
Ta av kastrullen från värmen.
Rör ut potatismjöl i en matsked vatten och rör sedan i blandningen i kastrullen.
Koka upp igen under omrörning och servera med kall mjölk.

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Gör den om ni kan

Igår. Måndag hela dagen. Yoga halva kvällen.
Passet veckan innan och (veckan innan dess) gjordes Victory Pose. Den är så galet svår att göra. Så svår att det nästintill är omöjligt att ens hitta den positionen på nätet.

Förra måndagen hade jag iallafall bestämt mig för att nu jädrar ska det tränas Victory poses, så att jag inte dimper baklänges ner i mattan som ett gammalt osmidigt freonkylskåp fler gånger. Övning ger färdighet. Och rackarns vad jag övade. Eller i ärlighetens namn ingenting. Och som en sköld för mitt dåliga samvete kom jag på att bästa yogafröken skulle åka till Indien. Och att oddsen för att vikarien skulle utöva VP var ganska låga.

Men nånstans finns det en risk att den övningen kommer igen nån gång framöver. Så jag borde verkligen, verkligen öva på den. Nu har jag ju åtminstone lyckats googla fram den på nätet.

I tid för julefrid

Två månader kvar till jul och IKEA har redan börjat sin försäljning med diverse kan-inte-låta-bli-att-köpa-för-det-är-så-billigt-julgrejor. Två månader kvar och jag har inhandlat ett flertal julklappar till barnen och deras kusiner. Och IKEA´s julgrejor.

Julklapparna mest för att jag "sprungit på" några och för att det är trevligt att vara ute i god tid. Men framförallt för att jag och min prickiga familj ska träffa syster och hennes naturella familj nästa helg. I år kommer vi inte att ses till jul, utan byter presenter redan nu och så får barnen dom på julafton.
Julpynt har jag köpt för att IKEA så strategisk ställt fram alla julhärligheter mitt framför näsan på mig, på väg till kassan. Lagom lockande. Och eftersom det inte fanns nån stoppskylt utan bara uppmaning "Gå direkt till julsakerna utan att passera Gå" så satte jag mina fötter i julklistret. Två månader innan jul! Vem är mest galen egentligen? Ikea som säljer julsaker redan i oktober eller jag som köper julsaker redan i oktober? Nu fattas liksom bara årets kaffeglögg och sen är det bara köra All in.

Fråga mig igen den 23 december. Så får vi se om jag har lika bra koll på läget då.

Afternoon tea

För två veckor sen blev vi bjudna på scones hos våra dagiskompisar. Detta bortglömda mellanmål. På den tiden då vi bodde i stan, så åts det scones på både längden och tvären. I tid och otid. Hembakta men helst hallonscones på Espresso House. (Undrar om de finns kvar?)

I eftermiddags blev afternoon tea med nygjorda scones. Uppskattat (och uppätna) av oss vuxna. Sådär uppskattat av Prick och Fläck.



Scones
4½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
½ tsk salt
50 g margarin
2 dl mjöl

Den kladdiga degen delas i två bitar och formas till två platta bullar som läggs på en plåt. 225 grader, 10 minuter.

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Prick och Fläck

Status förändrad. Prick och Fläck har idag ombytta roller. Den ena är febrigare än den andra. Den andra är prickigare än den ena. Men prickiga och fläckiga är de båda med råge.

Fru Sol har lockat och pockat med sin uppmärksamhet. Vilket fick oss att lämna tv-soffan för frisk luft och solsken ett slag. Vi rotade fram Pricks första tvåhjuling och remonterade tillhörande stödhjul. Fläck fick gladeligen premiärcykla och fick blodad tand. Ett tag. Tills sjukdomskänslorna sköljde över henne igen och vi fick dra oss tillbaka. In till tv-soffan.



Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Fin när man lider pin

Outfit this morning. Klackaskor, stumpor och trosor. Klart att man ska få vara fin när man lider pin. Småprickiga ben som matchas med höstens accessoarer. Att välja glamour framför mysbrallor. Livet med vattkopporna blir så mycket roligare så. Iallafall när man är närmare två och ett halvt.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Dots

The dots are in da house. Små söta barn pryds av prickar små. Den ena är prickigare än den andra. Men den andra har högre feber än den ena. Den ena har för dagen varit så gott som oberörd. Den andra har haft det kämpigare och varit hängig.

För den vabbande mamman är känslorna blandade där hon sitter i soffan och ser den ena tecknade filmen efter den andra. På sätt och vis känns det skönt att de har fått det. Bättre vattkoppor som liten än som vuxen. Men jag vill inte att de ska bli alltför sjuka och lida en massa av skyhög feber och prickar i varje veck och vrå.

Men det blir som det blir. Vi tar en dag i taget. En natt i taget. Snart är det natt och det gäller att ta tag i sänggåendet. Natten kan bli tuff för såväl små som stora.

Situation tvättstuga

Bilder från mitt nuvarande hem skulle inte lyckas kvala in till ett vackert heminredningsreportage i Sköna Hem eller Plaza Interiör. Snarare som ett reportage i Viivilla om hur det ser ut efter att inbrottstjuvar har varit i farten. Vilket på sätt och vis är bra, för vilka bovar tycker det är lönt att göra sig det besväret när hemmet redan ser upp och nervänt ut av andra små ligister?
Men är det inte så det ser ut på riktigt i en småbarnsfamiljs hem? Där varken inhyrd städerska eller tvätterska finns?

Situation tvättstuga. Lika med översvämmad. Tack och lov inte av vatten utan av kläder, påslakan och handdukar. Smutstvätten hänger långt över där den borde vara. Och innan man vet ordet av, så har den fyrdubblat sig. Hokus pokus fillijokus!

Det är bara att kavla upp armarna som en riktig karl och ta tag i det. Amen.

Love is in the air

18/10. Ett datum som känns mycket bekant för mig. Men ingen jag känner har födelsedag, men likväl känns det högtidligt. Det tog mig en hel arbetsdag innan jag knäckte det. Förlovningsdag. Det är vår förlovningsdag idag. Åtta år sen vi satt i en roddbåt med skumpa, choklad, jordgubbar och två guldringar. På en liten sjö mitt i Hyde Park. 17-18 grader varmt och fantastiska färger på träden. Åtta år sen. Tiden går fort när man har roligt.

Kärleken har spirats på flera sätt hemma i palatset. Mellan prinsen och prinsessan. En av I´s prinsessor har varit här idag. Lekt och pysslat. Pogo Pedagog knackade på dörren och vips hade det gjorts älgar med händer och fötter mitt i alltihop. Perfekt pyssel för en regning innesittardag. Prinsens (jo hon kallar honom så) fötter är för övrigt lite kalla just nu när man pratar giftemål. Han har plötsligt blivit rädd för tjejbaciller och vet inte hur han ska hantera det. Tacksamheten borde istället vara enorm men han förstår inte riktigt hur bra han har det. Med tjejer som vill gifta sig, kramas med mera...

Mitt i leken hör jag sessan säga:
- "Prins I. Jag ska gifta mig med dig."
- "Jag vet inte vem jag ska gifta mig med", svarar I lite slingrande.
- "Då får du bestämma dig nu! För jag ska gifta mig med dig."

Den prinsessan vet vad hon vill.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

In da Bookwood

Jag har så mycket kreativitet i min kropp som bubblar inom mig. Som vill komma ut och komma till sin rätt. Jag vill måla om en bokhylla till uterummet, måla staketet vitt, sy en ny klänning till E, göra färdigt i I´s rum, fotografera mera, framkalla, läsa böcker, göra min kurs färdig (där är det totalt stiltje)baka bullar och kakor, ja tom röja i en garderob eller två. Men jag vill också se till att huset är städat, tvätten är struken, titta på när grabben spelar fotboll, få tid i soffan framför teven ibland, pyssla, leka och mysa med mina barn, vara social med min man, träffa mina vänner, promenera, yoga, blogga, shoppa...bla bla bla bla...

Allt det där vill jag göra. Det är bara ett aber som kommer i min väg. Tiden. Den dyrbara tiden. Det är omöjligt att hinna allt. Jag förstår det. Så hemmet kommer i sista hand. Inredningsmagasinens vackra värld får lämnas åt en kommande tid. För när det väl är helg, så lägger vi det åt sidan. Skjuter det på framtiden. Låter tvättberget växa lite till och har tidningarna lite slarvigt slängda på köksbordet. Och hoppas på att ingen kommer oanmäld och ringer på dörren och får se vilka ögontjänare vi är. Nä, när helgen kommer så vill vi hellre göra nåt med barnen. Till exempel åka till Bokskogen och äta nybakade kanelbullar, studsa runt bland löven och gå balansgång med barnen på terrängbanan.

Vi litar på di gamle och vise. De som säger att tiden går allt för fort och snart är barnen stora.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Fem gånger fem

Fem femåringar har firats. Med syskon, mammor och pappor. Nitton stycken är sällskapet på, när hela föräldragruppen möts och det lyckades vi med idag.
I en solig glänta, gick utekalaset av stapeln. Med tårta, ballonger, presenter och godispåsar. Och sol! Denna underbara höstsol som ville joina oss. Och bjöd på härlig fotoväder. För kameran var förstås med. Laddad med ett nytt fast 50 millimeters. Så nu är ordningen återställd.














Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Ordning och reda

Städa, städa, varje fredag...
Ordning i kaoset. Var sak på sin plats. Struktur. Sådant som jag gillar, även om det inte alltid syns när man kommer hem till oss.
Fler härliga bilder finns att beskåda hos Jeannie Huang.

Innan frosten

Innan frosten slår till, plockar jag ihop några luktärtsbaljor så att vi kan använda fröna nästa år. Om vi vill. En av pelargonerna planteras om, i hopp om att få njuta lite av sommaren inomhus i kalla vintern. Räddas det som räddas kan. Återvinning på hög nivå.
Minns hur min mormor tog sticklingar från sina pelargoner och satte dom i nya krukor. Överallt i huset. Det måste varit hennes favoritblomma på den tiden. Det var hennes grej. Nu vill jag också prova. Med all vördnad och ömhet. Jag är inte känd för gröna fingrar, men om jag ger mig attan på det så brukar det fungera.

Min lilla aloe veraplanta har också fått ett hem. En egen kruka att växa och frodas i. Bra att ha om man skulle göra sig illa och bara knipsa av ett blad och ge läkande kraft. Healing.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Lite plåster på såret

Tröstisar Gosedjursplåster - hur söta som helst. Lovely som dubbeltröst när en liten gullunge slagit sig. Jag blev förälskad at first sight. Bara namnet sprider en varm och sprittande känsla i magen. Enda funderingen jag har är priset. Det i kombination till förbrukningen här hemma. Periodvis tycks tvååringen behöva plåster till allting. Det blir en del dineros även med vanliga plåster. Och om dom här beroendeframkallande, hur blir då detta?

Men gosigt söta och underbara är dom i vilket fall som.



Bilderna är lånade av RoligaPlåster.se

I skymundan

Det är svårt att få till bloggeriet, så som önskas. Iallafall från min sida.
Det är svårt när man ska gå på föräldramöte och yoga samma kväll. Eller kanske ännu svårare när man somnar under läggningen i dottern säng och sover där en kvart eller två. Okej, tre (i ärlighetens namn). För att sen vakna till och vara helt mossig och förvirrad. Och framförallt, vara fantastiskt trött. Jag vägrar tro att det beror på åldern. För så gammal har jag väl ändå inte blivit? Nä, några sådana vetenskapliga belägg finns inte att påvisa.

Speedar upp mig med en liten skål glass och en halv tub O´hoysås därpå. Det sätter fart på tröttheten. Iallafall ett tag så att jag kan blogga och sen läsa min bok. Bra för all del, men lite stressigt ibland när man lånat på bibblan. Billigt dock, om man lämnar i tid. Och det är ett måste eftersom jag inte får låna om den fler gånger.

Paus

Paus från söndagslivet. Mellan ärendefixing och kålpuddingtillverkning. Det går tydligen i ett. Trots att jag tänkt och planerat annorlunda.

Svärmor ringer och frågar om vi vill ha överbliven ananaspaj. Om vi vill? Är den här familjen galen i sweeties? Har Dolly Parton stora bröst? Fattas bara annat. Särskilt fruktpajer tas tacksamt emot i det här hushållet. Amen.

Eftermiddagsfikan påminner om en bröllopsutstyrsel. Nånting vitt - min temugg. Nånting lånat - tepåsen som jag råkade få mig hem från hotellet i måndags. Långtidslån tror jag det kallas. Eventuellt fjärrlån. Nånting fått - ananaspajen. Nånting blått - Hmmmm. Ah vad fasen. Nya jeans till I har köpts tidigare idag. Det kan väl räknas?

Nästa helg. Då jag ska jag bli bättre på att ta längre och flera pauser. För det gör gott.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Lugnet bedrar

Efter två kalashelger här i huset, hade jag verkligen tänkt pusta ut den här helgen. Bara skrota runt lite här hemma i sakta mak. Kanske pilla lite navelludd och äta godis. Att äta ute med kollegorna igår har funnits på agendan sen länge, men att det skulle bli senare ankomst till hemmet igen, stod det inget om i min almanacka. Efter midnatt är på tok försent för en småbarnsmamma, speciellt när man vet att efter sju på morgonen så är det highlife för små busungar. Världens finaste förvisso, men än dock.

Så jag hade siktat in mig på en lugn lördag med enbart chaffisuppdrag åt I som skulle på kalas på Leos lekland. Chaffis har jag varit, men det blev också en sväng till Mobilia, Ikea, Vellingeblomman (E tappade sin ena snutte igår och en ny extra är ett måste) och Ica. Och jag tror baske mig att hela Malmös befolkning spritt ut sig på samma ställe. Eller så var det samma folk som följde efter mig. Vart jag än vände på min lilla aktersnurra, så var det folkmassor näst intill julhandeln. Ha.Lle.Lu.Ja.

Men NU, är det siesta i Casa de Palatsa hemma hos oss. När folket i största allmänhet klätt upp sig för parmiddag, klär jag ner. Sminket är borta och snart åker mysbrallan på. Barnen ska läggas och sen väntar soffan och Mia Skäringers show på burken. Sägs vara galet bra och jag kan inte tro nåt annat. Skratt, godis och soffläge - ibland kan det vara så himla gött och så himla rätt!

Rosa

Den rosa månaden är här. I år stödjer jag Cancerfonden genom bla det här armbandet. Rackarns svårt att få tag i. Det har varit slut i omgångar, men idag lyckades jag. Our fight against breast cancer.

Sofflocket

Sofflocket har kallat på mig hela dagen. Redan imorse faktiskt. Soffan har fått vänta på sin tur, men nu är jag här sen en timme tillbaka. On the couch. The place to be. Iallafall ikväll. Och jag tänker inte ta mig därifrån. Jo för att flytta mig till ett ännu skönare ställe. Sängen. Ju äldre jag blir desto, mer uppskattar jag den.

Säng, säng, säng. Sova, sova, sova, säng, säng, säng...

Söndagsmys

Herr och fru på tu man hand. No kiddos, inga måsten. Bara herr och fru på tu man hand. På Ystad Saltsjöbad.

Det är inte klokt att en hotellövernattning kan vara så uppskattad. Kanske för att man inte gör det så ofta. Och trots att man njuter av vuxensällskapet så längtar man ganska snabbt efter dom små.

He.Rre.Ji.Sses. vad livet har förändrats de senaste åren. Förut uppskattade man mest en spabehandling, en shoppingtur till sig själv och ett bra partaj på lördagkvällen. Nu ser livet helt annorlunda ut.

Helgens fem mest uppskattade 2011:

På femte plats: Att känna friden infinna sig sakta men säkert. Att vara på bortaplan och inte kunna tvätta, städa eller plocka. Bara sitta i en varm utomhusbassäng och inandas den svala höstluften.

På fjärde plats: Komma till serverat bord och sen slippa duka undan och diska.

På tredje plats: Att få prata ostört med mannen utan att bli avbruten.

På en jäkligt bra andra plats. På väg att hota den första. Hotellfrukost! Helskotta så gott. Att få vara lite crazy och strunta i havregrynsgröten och stoppa i sig nybakta majsbullar, pannkakor, sill, hemmagjord yoghurt och förstås - croissanter med nutella.

På första plats. Ljuvliga första plats: Att få sova helt ostört en hel natt i sköna hotellsängar. Och sen dessutom ta ytterligare en liten halvtimmesnap efter frukost. Bara sådär. Sömn. Ljuvligt för en småbarnsmamma.

Allt i sällskap med min man. Förstås.








Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Morgondimma

Lockas av den täta morgondimman och ger mig iväg på cykeln (cy-kel-en på skånska) med kameran på axeln. In till den magiska världen där solen styr likt en allsmäktige.

Mindre magiskt är det i hallen precis innan jag ska bege mig. Det är där det händer. Det är där jag lyckas dräpa mitt favvoobjektiv. Det glider ur handen och hur jag än försöker, så lyckas jag inte rädda mitt fasta 50mm. Fan. Fan. Fan. Det är inte första gången. Vilket en del av er vet. Fan. Fan. Fan. En del skulle kalla mig oaktsam (tex min man). Själv kallar jag mig onödigt stressad. Och i tron att jag kan hålla för många kameradelar i luften samtidigt.




Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse